Pagrotsky oberörbar
Så kom till sist Göran Perssons länge emotsedda ommöblering av regeringen. Laila Freivalds återvänder till regeringskretsen och får ta över utrikesministerposten efter Anna Lindh. Det var helt otippat men säkert inget dåligt val. Som justitieminister visade Freivalds respektingivande kompetens men hon tvingades bort efter att ha gjort lägenhetsaffärer i strid med partiets ideologiska ställningstagande. Hon la först fram ett förslag som skulle försvåra ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. Sedan gick hon privat med på att ombilda sin egen lägenhet till bostadsrätt. I det här fallet har nog Göran Persson gått mer på kompetesen än på förankringen i Rörelsen. Freivalds är mer tjänstemannatypen. Till hennes fördelar hör att hon inte är alltför ung och oerfaren samt att hon är en genuin Europavän.
Det kan också vara så att urvalet av lämpliga utrikesministrar inte är så stort. Margot Wallström fick nog aldrig frågan, trots allt. Hon hade stött sig med HSB. Vad man kan konstatera är att yrkesdiplomater som Jan Eliasson inte heller den här gången fått en chans. Eliasson föll förmodligen på att han är av fel kön. Persson vill upprätthålla könsbalansen.
Som väntat åker Jan O Karlsson ut. Det blev en kort, och för Göran Persson besvärande episod med den lösmynte migrationsministern, i en tid då regeringschefen tvangs gå ut och försvara än det ena, än det andra som ministern gjorde eller sa. När Karlsson nu lämnar regeringen har frågan om utlänningsnämndens avskaffande fortfarande inte lett till handling men eftermälet blir i övrigt inte enbart negativt. Saknaden efter Jan O Karlsson blir dock behärskad.
Ny migrationsminister blir Migrationsverkets nyss tillträdda chef Barbro Holmberg. Hon hör egentligen till doldisarna men har fackkompetens. Och det har än mer Carina Jämtin som hämtats från Olof Palmes internationella centrum där hon arbetat med biståndsfrågor. Det ska hon nu göra i regeringen, med egen portfölj. Men biståndsportföljen är ju inte så stor numera.
Ut åker också vice statsministern Margareta Winberg. Långt ut - till Brasilien. Det kan vara dags nu efter så många år, kan man säga, men eftersom det inte blir någon ny vice statsminister så har väl Göran Persson bedömt att det inte behövs någon sådan. Det räcker med honom själv, som vanligt. Winbergs euroskepsis gjorde det säkert lättare för Persson att avveckla henne. Hennes politiska bidrag har på senare tid varit marginella. Lite uppståndelse kring jämställdhetsfrågorna i företagens styrelser och så förstås minkförbudet är vad man erinrar sig i förstone.
Troligen hade Göran Persson gärna velat focka nej-sägaren Leif Pagrotsky också om det varit opinionsmässigt möjligt. Men när näringslivet riktade så stark kritik mot Pagrotsky som man gjorde så gick det inte att ge efter. Det fick inte heller se ut som repressalier för att Pagrotsky varit nej-kampanjen behjälplig. Pagrotsky blev helt enkelt oberörbar.
