På besök i sandlådan

Inledningen på höstens första sammanträde i Karlskronas kommunfullmäktige i går blev en tråkig påminnelse om något som Karlskrona kommuns ledande socialdemokrater fortfarande lider av:

1. Lågt miljöintresse.

2. Tråkig ton i fullmäktigedebatten.

En av de första punkterna på mötet var svar på en interpellation från centerns gruppledare Mats Lindbom, om flera år gamla beslut som inte verkställts.

Ursprunget till Lindboms interpellation är ett fullmäktigebeslut från 1994, om att inventera kommunens panncentraler som låg utanför då planerat fjärrvärmenät. Tanken med beslutet var att undersöka möjligheterna att ersätta olja med andra, miljövänligare bränslen. Men någon inventering av panncentral-

erna gjordes aldrig. 1997 väckte partikamrat-en Magnus Larsson en motion om att göra Karlskrona till en fossilbränslefri kommun. Motionen besvarades 2001, då delvis med hänvisning till en energiplan som antogs 1999. Förra året tillsatte kommunstyrelseordföranden Mats Johansson (s) en lokal oljekommission, kort efter att statsministern tillsatte regeringens oljekommission.

Det låg nog något i fullmäktigeordföranden Patrik Hanssons (s) påstående att Lindbom biter sig fast i historien, och i Mats Johanssons påpekande om att vi måste se framåt och inte bara tala om det förflutna. Men Mats Lindboms irritation i gårdagens fullmäktigemöte var begriplig. 1994, långt innan regeringen ens börjat fundera på en oljekommission eller jättesatsning på miljöbilar föreslår han att Karlskrona ska beträda vägen bort från oljeberoende. Men i bortåt tio års tid händer i praktiken nästan ingenting med vare sig den beslutade energiplanen eller beslutet om översyn av panncentralerna. Inte förrän statsministern bildar sin oljekommission.

Klart att Lindbom tvivlar på Johanssons intresse för miljöpolitik.

Med tanke på att vi nu är mitt i valrörelsen är det inte konstigt om tonläget höjs, även i fullmäktigedebatten. Kanske var det därför Mats Lindbom, när han tog upp sitt motionerande för minskat oljeberoende, benämnde sig och sina partikollegor som "vi som tänker själva." Men när Mats Johansson i ett svar till Lindbom "nästan" kräver en ursäkt eftersom Lindbom insinuerat att Johansson och hans kollegor inte kan tänka själva, ja då blir det bara löjligt. Speciellt när han minuten tidigare sträckt ut en hand genom att erkänna att det gamla fullmäktigebeslutet som Lindbom motionerat om har dragits i långbänk.

Johansson ger alltså delvis Mats Lindbom rätt i hans anklagelser, men inte med mindre än att få trycka till honom innan debatten är slut.