Ödestal från London

Igår talade Storbritanniens premiärminister David Cameron, inte bara till sitt land, utan också till Europa. Hans tal direktsändes på Sveriges Radios nätsida- "direkt från centrala London" som det stod på länken. Hans tal har bevakats och rapporterats i varje hörn av unionen.

Med referenser till Churchills klassiska ordvändningar och med ett glasklart budskap står det utom allt tvivel att detta har varit ett ödestal för honom som politiker.

Det är dessutom ett tal som levererats under galgen, under trycket av en hårdför falang i Tories - de konservativa. Och mot bakgrund av en allt hetsigare EU-debatt på öarna. Många britter reagerar på vad de uppfattar som en allt mer överstatlig federalistisk inriktning på unionen.

De svåra frågorna om Europas framtid försvinner inte, menar Cameron. Europa kommer att förändras mycket under de närmaste åren. Vi vill förhandla fram ett nytt avtal med Bryssel. Låt oss göra det och sedan gå till folkomröstning om vi ska vara med eller inte.

Men, säger han, jag är övertygad om att Storbritanniens plats är inom unionen:

Under de kommande veckorna, månaderna och åren, vilar jag inte förrän den kampen är vunnen. För mitt lands framtid. För Europeiska Unionens bästa. Och för våra folks välgång under kommande generationer.

Camerons tal har fått ta emot massiv kritik. Före detta Labour-ledaren Tony Blair slog ner på det som en hök.

Att lämna den största politiska unionen, den största marknaden i världen är ganska galet för vilket land som helst och det sätt Cameron planerar att göra det på är som att hota med att skjuta sig själv i huvudet om man inte får sin vilja fram, citeras han på Svenska Dagbladet.

Det är ovedersägligt att molnen tornar upp sig ovanför Bryssel. För nu är katten ute ur lådan, som man skulle säga på öarna. Om Storbritannien, ett av EU:s viktigaste länder, vill tänka över sitt medlemskap, finns det inget som säger att inte andra länder vill gå samma väg.

Cameron vill ha ett smalare, mer flexibelt och snabbrörligt Europa. Men, att vara med i Europa är lite som att vara med i Nato (vilket han själv drar paralleller till). Antingen är man med, eller så är man inte med. Det hörde vi ju senast Natos generalsekreterare säga i Sälen.

Man kan inte plocka ut russinen ur kakan - även om man har varit med och bygga upp EU från grunden. Det ska britterna förvisso ha all heder av.

Det är inte utan att man blir ganska orolig för vad de närmaste tio åren bär med sig för vår kontinent.