"Nya kriget" enande

Detta första (?) stora slag i det Nya kriget hör egentligen hemma i en världskrigssituation. Det konstaterade i går fredsforskaren Wilhelm Agrell. Nog känner många det som om man stod på randen till ett krig, en världskonflikt, där inte som förr två definierade fiender stod mot varandra, vars styrkor kunde mätas och vars mål var uttalat.

Nu tror vi att vi vet vem fienden är, en muslimsk terrororganisation som förklarat krig mot "USA och dess allierade". Det är vad vi vet, eller tror oss veta. Resten är höljt i dunkel. Är detta första attacken i en rad tillslag? Var händer det härnäst?

En skakad värld enas för att möta denna bestialiska terrorism. De "skurkstater" som president Bush ofta talar om har nästan alla framfört sina djupa kondoleanser och en uppenbart skakad Yasser Arafat hade bara fördömanden att uttala. Det märkliga har här skett, att stater som inte brukar samarbeta plötsligt är helt eniga i sina fördömanden. Också Kina, som direkt drabbats eftersom ett antal personer som arbetade i kinesiska företag i Twin Tower, rapporterats saknade.

Vad händer nu med den demokratiska världen? Den psykologiska utmaningen är tung. USA vill naturligtvis återupprätta bilden av sig själv som en supermakt. Frågan är om Bush kommer att acceptera alla utsträckta händer; från EU, enskilda medlemsstater, från Ryssland och till och med Kuba? Även det förhatliga Libyen under Khadaffi har kondolerat och erbjudit humanitär hjälp.

Eller väljer man att mobilisera egna resurser, slå hårt mot fienden, när och om han är identifierad, och sedan med sammanbiten kraft själv bygga upp allt det som slagits sönder. Här måste Bush välja väg; isolationism eller ett brett samarbete med andra stater? Det senare vore naturligtvis att föredra.

Frågan är också om man kommer att ta till stridshandlingar. Många bedömare tror att om/när förövarna är identifierade kommer man att slå till - hårt. Rädslan för att få hem amerikanska soldater i svarta säckar torde i ett slag vara bortblåst efter tisdagens attack. När det gäller hämnd för detta illdåd kan i USA:s ögon nya förluster i människoliv accepteras.

Beslutet ligger hos USA. Omvärlden kan bara vänta och iaktta. EU-kommissionens ordförande Romano Prodi sa i går att EU:s institutioner och regeringar kommer att arbeta i nära samarbete med USA. EU:s utrikesministrar snabbinkallades i går. Hade det inte varit psykologiskt riktigt att bjuda in även den ryske utrikesministern? Nåväl, de uttalade sin avsky för dådet och sade sig fast beslutna att bekämpa terrorismen genom att stärka och komplettera existerande internationella instrument. Ett sådant område blir naturligtvis det internationella säkerhetsarbetet. Det kommer att leda till hårdare kontroller och långsammare procedurer och vi medborgare kommer att acceptera detta. Det första offret efter den omedelbara katastrofen riskerar att bli öppenheten.

Det är mycket mer än människoliv som gick förlorat i skräckens rökplymer på Manhattan och den utdragna branden i Pentagon, den outhärdliga symbolen för USA:s nederlag. Det är därifrån USA, och världen, måste välja väg.

Inga-Lena Fischer