Nolltolerans

Frustrationerna i de moderata kretsarna efter valnederlaget har lett till att vilande konflikter kommit upp till ytan. Rena personkonflikter har blottlagts, vilket framgått av BLT. På riksplanet avgick partiets talesman i ekonomiska frågor Gunnar Hökmark sedan han ansett sig vara utsatt för ren mobbning.

På liknande sätt hoppade Elisabet Peijne av sina politiska uppdrag i Karlskrona. Hon kände sig kränkt och uppfattade en petning från utbildningsnämnden som ett uttryck för toppstyrning. Hon lämnade också partiet.

Uppenbarligen sågs Peijne som en belastning för partiet efter att hon i det famösa TV-programmet om rasism ifrågasatt vilka asylskäl många ryssar och romer kan ha som söker asyl. Att beteckna det som rasism är att sätta mycket för snäva gränser för vad som är rasism. Starka indicier finns ju på att personer från öst utnyttjar asylprocessen för att bedriva kriminalitet. Skulle det inte få diskuteras?

Men i det kattrakande som just nu pågår i partiet är det inte så noga med valörerna. Det finns alltid de som har intresse av att begagna sig av andras missgrepp. Är det det vi bevittnar i den trista Karlskronastriden?

Det skedda ger samtidigt anledning att fundera över hur det här med våra attityder till främlingar fungerar, vad som är öppen motvilja mot dem och vad som är reaktioner på vad vissa främlingar företar sig och vad som är reaktioner på en felaktig integrationspolitik.

Därutöver förekommer en vardagsrasism

eller köksbordsrasism, vad man nu kallar den, som är betydligt större än den öppna rasism som företräds av sverigedemokraterna. Det är en nivå under rasismen och är en inställning av att utlänningar genomgående är lite mindre värda och mest utgör ett problem. Integrationsverket har försökt sig på en kartläggning av den här företeelsen i några kommuner. Att man valt Karlskrona faller sig naturligt. Syftet är att finna en strategi för att motarbeta sådana attityder.

Hur de har uppstått och hur de hålls vid liv är en grundläggande fråga. Kanske kan den slutenhet som länge präglat Karlskrona vara en orsak. Det finns en ovilja att öppna dörren för inflyttare, inte bara dem som kommer långt ifrån. Där finns en ledtråd. Svårigheten för en invandrad person att få ett jobb och att få bostad utanför Kungsmarken är betydande. Men öppen mobbning och nedsättande tillmälen är också vanliga. Kränkningar i smått blir lätt motsättningar i stort.

Tjänstemän i kommunen lever med en rädsla att bli stämplade som rasister om de vägrar ett bidrag. De måste få ett stöd uppifrån. Skolan måste inpränta normerna från första dagen och det ska råda nolltolerans mot rasism.

Men inledningsvis bör man kanske göra klart för sig vad som är rasism och vad som är diskussion kring problem förknippade med invandring. Det farliga är inte den diskussionen utan den slentrianmässiga översittarattityden och utstötningsprocessen mot dem som kommer hit. Det blir ett gigantiskt pedagogiskt problem att vädra ut "blattesnacket" i Karlskrona där man ser med misstänksamhet redan på Ronnebybor!