Nödvändig för oss

Det bör upphöra om tio år, var budskapet. Anledningen: Det finns för många flygplatser i Europa. Det snedvrider konkurrensen för andra transportslag.

Dagen efter menade berörd kommissionär, Joaquin Almunia, att det regionala stödet även fortsättningsvis kommer att vara tillåtet om det är nödvändigt för den regionala utvecklingen, och inte andra möjliga transportslag, som snabbtåg, finns att tillgå.

Därefter dök det upp inlägg i rikspressen (läs storstadspressen i detta fall) om problemen med subventionerade flygplatser. Våra skattepengar ska inte subventionera slentrianmässigt flygande och turism, hette det bland annat i Dagens Nyheter.

Nu råkar ju just Blekinge ha tillgång till en flygplats som är utsedd till en nationellt viktig flygplats. Det kom med den borgerliga alliansens infrastrukturproposition 2008. Den ingår därmed i basutbudet av infrastruktur i landet.

Men vi förstår innerligt de regioner vars flygplatser oroas av den här inrikesdebatten, med perspektiv satt från Stockholm. Flygplatsen är inte sällan den viktigaste förutsättningen för det lokala näringslivet att ha en vettig fysisk förbindelse med omvärlden.

Problemet för oss som bor ute i landet är ju detta: Den tekniska kommunikationen går lika snabbt som i storstäderna. Vi är uppkopplade på exakt samma villkor som kollegor i storstaden. Men våra möjligheter att ta oss fysiskt från plats till plats är annorlunda.

På något underligt vis räknas det med att vi ute i landet ska ha mer tid över att sitta på tåget (till Stockholm i över en halv dag med två byten) för att komma fram till ett möte eller en konferens.

Det här handlar inte om turism och slentrianmässigt resande. För oss ute i landet handlar det om en ren regional överlevnad.