Minkar ska simma, men äldre får lida

Regeringen och det socialdemokratiska partiet har fått en idÈ. Hur man ska få bukt med problemet pälsdjursnäringen, har varit en svår nöt att knäcka, ända sedan s-kongressen fattade beslutet att minknäringen ska förbjudas.

Nu har Jordbruksdepartementet äntligen löst problemet. Minkarna ska leva så, att de kan ha ett "naturligt beteende". I detta naturliga ingår att de ska kunna simma. Det i sin tur leder till att minkfarmarna, för att kunna tillgodose detta, enligt Jordbruksdepartementet, naturliga beteende, måste bygga poolburar, eller kanske rent av gemensamhetsbad. Varför inte installera vattenrutschbanor på en gång? Vem vet, minkarna kanske simmar i forsar, när de är naturliga. Nu har de ju inte levt ute i naturen på länge, men detta naturliga beteende ligger nog lagrat i reptilhjärnan, allas vårt kärnminne, även minkarnas, om man får tro jordbruksdepartementet.

Minknäringen kommer, med detta fiffiga påhitt, att självdö, eftersom betalningen för skinnen inte täcker kostnaderna för minkbaden. Den socialdemokratiska tankeverksamheten har nått oanade höjder. Eller är det möjligen ett magplask?

Nå, nu var det det här med naturligt beteende. Jag tror jag kan slå vad med kommunalrådet Christina Mattisson (s), äldrenämndens nyvalda ordförande i Karlskrona, om att vistas utomhus och att få duscha, kan betraktatas som ett naturligt mänskligt beteende. Människan är människans gamman. Det visste redan de gamla vikingarna, och att få träffa andra människor är också ett ganska normalt mänskligt beteende.

Ytterst handlar det om att känna trygghet, trots skröplighet och sjukdomar. Om vi inte kan garantera våra gamla dessa enkla naturliga beteenden, så behandlar vi dem sämre än minken. Då kryper man bakom förklaringar som att "de flesta vill bo kvar hemma", vilket säkert är sant, men då ska de kunna lita på de kommunala utfästelserna.

De som vill bo kvar hemma ska få göra det. Det är inte det som är problemet. Det är de som inte vill bo kvar hemma. De som inte hinner få sin promenad, som inte kan få duscha när de vill, eller ta sig ett bad, som knappt har någon att prata med, och som känner en ständigt malande oro. Det är deras naturliga beteenden som inte blir tillgodosedda. Allt de vill ha är vanlig mänsklig kontakt, och ett tryggt boende, och de begär inte ens att få simma.