Miljödomstolen har ju rätt
Nu häpnar svenskarna över att miljödomstolen i Vänersborg överlämnat frågan om Ringhals kapacitetsökning till regeringen för avgörande. När Barsebäck stängs, vilken nu är beslutat, så räknar kraftproducenterna med att öka kapaciteten i de elva kvarvarande reaktorerna, för att kompensera bortfallet.
Ringhals kom att bli först ut att få sin verksamhet prövad mot den nya miljöbalken. Miljödomstolens invändningar mot verksamheten är så allvarliga, att det blir regeringen som får pröva, om den kan tillåtas. Överhuvud taget, måste man då anta. Miljödomstolen har tre invändningar. För det första är inte avfallsfrågan löst. För det andra är en olycka förenad med oerhört svåra följder. För det tredje anser domstolen att elproduktionen misshushållar med resurser, eftersom 60 procent av energin går ut med det varma spillvattnet.
Det är riktigt, men det är ingenting nytt. Om vi inte hade haft någon biltrafik alls i dag, så hade dess införande inte godkänts vid en prövning mot miljöbalken, inte heller tobaksrökningen, eller alkoholen, eller.. .
Miljödomstolens utslag berör inte bara Ringhals. Rimligtvis, enligt all logik, skulle resten av våra elva kärnkraftverk, inte heller tåla att prövas enligt miljöbalken. Det ligger i sakens natur. Domstolen säger visserligen att verksamheten kan få fortsätta, "om det finns särskilda skäl", men detta får regeringen i så fall uttala. De särskilda skälen är inte svåra att hitta. Ett argument, så gott som något, är att hälften av den energi, som vi förbrukar i Sverige, kommer från kärnkraftverk. Vad skulle den i så fall ersättas av? Där blir de flesta svaret skyldig. Biobränsle och vindkraft är inte ett giltigt svar.
Frågan om förvar är på väg att lösas. Sedan länge pågår forskning och fullskaleexperiment till exempel vid Äspölaboratoriet i Oskarshamn. Där testas olika former för djupförvar, nere på 500 meters djup, i den 1,8 miljarder år gamla Äspödioriten, som berget kallas. 1,8 miljarder är en imponerade siffra. Om man låter 1,8 miljarder år motsvara 18 meter, så blir 100 000 år, i människans perspektiv en hisnande tidrymd, bara någon enda futtig millimeter. Testerna i detta urgamla, och mycket fasta berg är lovande.
Riskerna för en olycka kan vi bara sia om, men faktum är att det byggs nya kärnkraftverk, till exempel i Finland. Visst tar vi en risk, men det får vi leva med. Det är bättre att hoppas att ingenting ska hända, än att veta att vi går mot en katastrof, som vi gör med de fossila bränslena.
En sak är dock svår att förstå. Om man kan tänka sig att investera 12 miljarder, varav 3 miljarder i förbättrad säkerhet, varför kan man då inte hitta på ett sätta att använda sig av det varma spillvattnet för uppvärmning? Det finns inga realistiska alternativ, sägs det. Vill man så kan man, är motargumentet.
Så förvåningen är svårförståelig. Miljödomstolen har gjort det som förväntas av den, prövat verksamheten mot miljöbalken. Det är deras jobb. Kärnkraften är inte ofarlig. Det är inte heller miljöbalken. Den skulle, liksom reaktorerna, behöva en årlig översyn.
