Lojalitet sätts på prov

Per Gahrton, före detta språkrör i Miljöpartiet, menar att en kompromiss med Socialdemokraterna i detta skulle leda till en svekdebatt, så att partiet skulle "braka ihop", enligt Ekot på tisdagen.

Själva säger Miljöpartiet genom partisekreterare Anders Wallner att Miljöpartiet har en förhållandevis starkare position nu än vad man hade förra gången det skulle förhandlas politik med Socialdemokraterna.

Men det är bara marginellt bättre och partiet har heller inte gått fram i valet så mycket som de hade räknat med. Det gör att MP trots allt har en förhållandevis svag förhandlingsposition.

Och det är i förhållande till en partner som även den är relativt svag på spelplanen.

Mikaela Valtersson, som varit högprofilerad politiker inom Miljöpartiet, menar att den verkliga utmaningen börjar "efter budgeten".

Det uttalandet säger en del. Därför att listan på frågor kring vad som ska övervinnas innan en budget är på plats inte är kort. Och för att den därefter måste förhandlas med Vänsterpartiet, givet att vinster i välfärden avskaffas. Annars blir det inget alls, intygade Jonas Sjöstedt i helgen.

Varför kräver förresten ingen i debatten att Sjöstedt ska ta ansvar och skippa det kravet? Det ropas högt på ansvar från Centerpartiet och Folkpartiet, men Vänsterpartiet får hållas i sitt hörn! Anders Wallner menade att i den situation vi har måste "alla partier vara ödmjuka". Men att förhålla sig till verkligheten har aldrig tillhört Vänsterpartiets starkaste drag.

Så, det handlar om vinster i välfärden, jobbskatteavdragets storlek, klimatskatterna, migrationspolitiken (där LO-facken är starkt emot arbetskraftsinvandring), krogmomsen, rutavdraget, försvarspolitiken och inte minst, kärnkraften.

Men har man väl kommit till en kompromiss om allt detta (och mycket mer därtill) så ska en regering fungera tillsammans i fyra år.

Det innebär fyra år av lojalitet till det samarbetsalternativ som Miljöpartiet och Socialdemokraterna utgör. Inga bråk inför öppen ridå, inga gräl. Inga tjuvnyp eller nedsättande kommentarer. Lojalt måste MP kunna förvara sina Socialdemokratiska kollegor, och tvärtom. När det lilla partiet upplever sig överkört duger det inte att gå ut och skria i medierna.

Om ansvaret låg tungt på alliansen att hålla tätt så blir trycket på denna svaga regering så mycket hårdare.

Frågan är alltså - ska Miljöpartiet ta steget in i det realpolitiska rummet i och med att man nu hamnar i regeringen?

Wallner påpekade i samband med att försvaret diskuterades i söndagskvällens Agenda att "vi är inte i majoritet, vi måste anpassa oss".

Det är ett fall framåt. Men räcker den insikten till för fyra år?