Löfven lät gammaldags

Från de glada handslagen och meningsutbytena med ungdomar på vägen upp till scen, till den mänskliga vägg av SSU:are som agerade bakgrund, kändes uppträdandet noga genomarbetat. På sant USA-manér lät Löfven bygga talet kring sin egen uppväxt, från det första sommarjobbet med att slå sly till dagens partiledaruppdrag, och koppla detta till en vision om att ge alla människor oavsett bakgrund chansen att lyckas.

Nog var det befriande med någon som talade ideologier och visioner, snarare än regeringsalternativ och statistiktolkning. Det ska han ha beröm för. Utan idéer om hur framtiden ska formas, berövas demokratin på sin andluft.

Den stora frågan, som så ofta med Socialdemokraterna numera, är vilka konkreta förslag som visionerna ska resultera i. Långsiktiga ideal uppnås trots allt genom många små reformer.

I grunden var det en optimistisk statsministerkandidat som talade, med stor tilltro till de politiska möjligheterna.

Vad Sverige ska vara är i inga andras händer än våra egna. Vår plats i Europa, i världen, bestämmer vi själva. Det finns inga lagar, det finns inget förutbestämt öde, sade han.

Visst måste varje land staka ut sin egen väg att följa in i framtiden, men samtidigt vore det naivt att tro att omvärlden inte sätter gränser. Globaliseringen och Europas skuldkris skapar problem som måste hanteras, inte minst för våra exportberoende industriföretag. Ny teknikutveckling utmanar gamla system och drar med sig risker för massövervakning och cyberattacker. Den ökade integrationen till Sverige ställer välfärdsstaten inför nya utmaningar.

Detta är inga perifera utvecklingsdrag. Ändå lyste de med sin frånvaro i Löfvens tal.

Hans metaforer bestod samtidigt av gammaldags uttryck, som att dika ut träsk och lyfta släggan.

Löfven må ha tagit till sig de allra senaste trenderna när det gäller att regissera tal och skapa politiska föreställningar. Tyvärr verkar inte omvärldsanalysen uppdaterats i samma takt.