Lockelsen i Robinson
När två tyska skvallertidningar härförleden tvingades be om ursäkt för historier de rakt upp och ner ljugit ihop om kronprinsessan Viktoria, klappades det en del på de svenska tidningsbrösten. Sådant dravel sysslade minsann inte svenska medier med.
Nej, det är annat dravel en del av våra egna medier ägnar sig åt. I fredags tittade jag på Robinson tillsammans med 2,3 miljoner andra tittare. Nu var det utmanare som mötte veteraner (!). Återigen fick vi följa deltagarna från morgon till kväll. Det var samma motbjudande intervjuer där de fick förtala varandra och intrigera mot varandra och bilda pakter för att få bort den ena eller andra. Grabbarna ville ha bort tjejerna och tvärtom. De sämsta impulserna släpptes fram. Kulmen kom som vanligt i den organiserade mobbningen i örådet då en av dem ska stötas ut ur gruppen. Det här betraktas som underhållning och drar stora skaror av tittare. SVT:s nöjeschef gnuggar sina händer. Aftonbladen ger ut hela bilagor och följer upp vartenda avsnitt av Robinson. Dagen efter en sändning får vi veta vad vi inte fått se under själva sändningen. Vi får kika bakom kulisserna. En del kulisser, vill säga.
Ungefär samma koncept ser vi i TV 4:s Farmen. Det handlar om utslagning och individuell framgång på andras bekostnad. Strebermentaliteten odlas. Vi är decennier från det solidariska 70-talet och budskapet om samarbete för det gemensammas bästa. Nu är det darwinismen det som gäller. Att vara en looser, en förlorare, är bara värt förakt. Bara den bäste ska överleva. Resten ska bort. Vari består k i t t l i n g e n ?
Dagen efter får vi läsa om hur den ena vridit om snoppen på den andre, vem som haft förstoppning och vem som ljugit för vem om vad. Vinsten: pengar och att bli kändis för en kort tid. I värsta fall bli riksdagsman!
Om detta snask går hem i stugorna kan man inte annat än undra över vart svensk public service-TV och svenska kvällstidningar är på väg. Och vad svenska folket har för krav på underhållning, framför allt. Robinson och Farmen med dess psykiska misshandelsscener lockar tydligen. Vad är det för behov hos människor som tillfredsställs i dessa program som borde göra en fjortonåring generad? (Och som gjort Naken-Jannes son så störd att han skrivit om sin pappa i Expressen). Frågan har ställts förut, men värre programidéer i tittarkonkurrensens heliga namn lär komma och få Robinson att framstå som jämförelsevis harmlöst. Men harmlöst, är det det? Nej, Robinson medverkar till en förskjutning bort från empati och solidaritet. Är det så orimligt att tänka sig att det avspeglas i skolans liv?
Om det är gubbigt att reagera på eländet så, ursäkta mig, då må väl detta vara ett gubbigt inlägg.
