LEDARE: Tjänstemän bär ansvar

Ingen behöver förmodligen leta i sitt minne särskilt länge för att komma på andra ärenden där liknande, om än inte lika grova, saker har hänt till följd av byråkratiska försummelser.

I rikspressen de senaste veckorna har fallet med den treåriga flickan Isolde uppmärksammats. Hon dödades av sin mamma, trots att pappan anmält att hon var i fara. Efter det utreddes socialtjänsten i Motala. Mycket stora systemfel uppdagades där handläggarna valde att lägga undan stora mängder fall trots att de borde ha utretts.

Dagens Nyheter har också kartlagt hur otroligt bristfällig statistiken är över barn som far illa. Ingenstans registreras vad som görs eller vilka fall som utreds.

Socialnämndens ordförande i Karlskrona, Ingrid Hermansson (C), menar att det har funnits flera stora brister i den här ärendegången.

Nej, i det här skedet vet vi inte riktigt vad som har hänt. Men en flicka har blivit dödad. Någonstans i den byråkratiska apparaten borde det yttersta ansvaret kunna utkrävas för att larmet om flickans tillstånd inte nådde fram i tid.

Den här typen av händelser är så pass grova och allvarliga, att de borde behandlas som en systemfelsfråga, och inte bli en fråga om den vad enskilde anställde på socialtjänsten har gjort si eller så.

Här borde man inte kunna peka i cirkel och säga att någon annan bär det yttersta ansvaret.

Det är precis som i vården, där vi med jämna mellanrum hör om horribla sjukvårdsöden där någon står och säger: Det här var ju tragiskt, vi ska göra en utredning.

Men i den mördade flickans fall är det inte tragiskt, det är en katastrof. Myndighetschefer bär ett ansvar. Inte som enskilda personer, men som ämbetsutövare.

Fram till 1976 fanns något som kallades ämbetsmannaansvar i Sverige. Det innebar att fel eller försummelser i tjänsten kunde leda till böter eller fängelse, avsättning eller suspension, beroende på vad som hade hänt.

För tidningsbranschen finns den unika posten som ansvarig utgivare. Om en tidning begår ett tryckfrihetsbrott (till exempel: publicerar uppgifter som äventyrar rikets säkerhet) riskerar den ansvarige utgivaren att skaka galler.

Varför riskerar inga chefer i samhällsapparaten att skaka galler när en åttaårig flicka dödas, trots att det fanns starka indikationer på vanvård?

Det kan man verkligen fråga sig.