Kylan är mycket välkommen
När jag satt och surfade på internet häromdagen, passerade jag förbi Aftonbladets hemsida. Det brukar vara ett snabbt sätt att kolla så inte världen har gått under medan man sysslat med att leta nyheter, om man säger så.
Det avslöjades att 2005, föga förvånande, kan bli det varmaste året "någonsin". Jag antar att "någonsin" betyder "sedan man började mäta temperaturer". Men i alla fall. De åtta varmaste åren på jorden har uppmätts under de senaste tio åren. Det kan alltså hållas för troligt, att växthuseffekten är över oss.
Synnerligen olustigt, för oss som lever nu, för våra barn, och kanske i synnerhet för våra barnbarn och vidare generationer som ska leva på den här lilla gröna planeten mitt i universum.
Vi måste minska beroendet av kol och olja, säger en professor i Aftonbladets artikel. Javisst, självklart, vad är det egentligen som sagts under de senaste femton-tjugo åren i debatten?
Sveriges energipolitik är visserligen i sammanhanget en piss i Missisippi, om det opolerade uttrycket tillåts. I världen är USA den stora koldioxidboven, med 25 procent av världens alla utsläpp. Och de har fortfarande inte ratificerat Kyotoprotokollet. Dessutom har vi Kinas explosionsartade utveckling att hantera.
Tanken på att ytterligare en och en halv miljard människor ska sätta sig i bilar som spyr ut avgaser i atmosfären får en att bli lite orolig, om vi nu ska hålla oss till ett sansat språk här i spalterna.
Satt i perspektiv så är det trots det ändå intressant vad som sagts och inte i det här landet sedan kärnkraftsomröstningen i början på 80-talet.
Motståndarna tyckte då att vi borde leva mer på vindkraft, vattenkraft och ännu inte upptäckta energikällor.
Anhängarna till en utbyggd kärnkraft har hela tiden pekat på att en avveckling av kärnkraften måste innebära ett ökat beroende av kol och olja och därmed skulle det spä på nedsmutsningen, och just det, växthuseffekten.
Men stick i stäv mot alla rapporter och kunskaper som expertisen skaffat sig under de senaste två decennierna, så driver socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern fortfarande en avveckling av kärnkraften, samtidigt som Mona Sahlin nu också trycker på att vi måste minska vårt oljeberoende.
En märklig hybridpolitik, och jag måste säga att jag då inte riktigt förstår vad vänsterpartierna tycker att vi ska få vår energi ifrån. Självklart ska vi hushålla med elen, det bör man alltid göra, men det kommer inte att räcka.
Dessutom har Sveriges koldioxidutsläpp också mycket riktigt ökat, precis som det förutspåddes i debatten kring avvecklingen av Barsebäck. Till gagn för växthuseffekten, som nu galopperar med lösa tyglar.
Läste också i går att Blekingeborna välkomnar kylan. Det gör jag också, verkligen. Jag är bara orolig att röda jordgubbar och blommande körsbärsträd i november kommer att bli vardagsmat för våra barnbarn.
