Kvoterade åsikter

Mediemagasinet behövs för att granska de som annars alltid granskar andra. Men ett inslag häromkvällen om ledarsidornas betydelse blev väl snedvinklad. Det påstods utan varje dokumentation att ledarsidorna bara läses av politiker. Så är det förstås inte. Hur mycket en ledarsida läses beror på vad där står och hur det engagerar läsarna. Om elva procent av läsekretsen dagligen läser ledaren så är det långt, långt fler än politikerna, uppemot 8 000 av BLT:s läsare. 35 procent säger sig läsa ganska mycket.

I programmet förekom den i sådana här sammanhang alltid lika rigida kulturministern Marita Ulvskog samt en journalist vid namn Lappalainen. Båda redovisade sina tvångstankar om hur medieutbudet skulle styras. Enligt programledaren Dan Josefsson äger familjen Bonnier Expressens åsikter och familjen Hjörne Göteborgs-Postens. Jamenvisst, och arbetarrörelsen Sydöstrans. Vi har faktiskt yttrandefrihet i Sverige vilket inte innebär att alla kan starta sin egen tidning. Ska andra då förbjudas som kan det?

Eftersom socialdemokraterna är urusla på att sköta tidningar och läsarna har fritt val så har det med tiden blivit så att 80 procent av svenskarna läser borgerliga tidningar. Troligen av det enkla skälet att de är bättre gjorda och trovärdiga. Läsarnas val underkänns dock av Ulvskog, som ju i ett par omgångar har velat förhindra att Bonniers skulle få äga fler medier som skulle kunna konkurrera med de allt färre s-tidningarna. Vad hon är ute efter är en kvotering som skulle säkerställa att det förmögna SAP får hjälp att hålla igång tidningar få efterfrågar.

Lappalainen å sin sida ville sätta marknadskrafterna ur spel genom att ta ännu mer av skattebetalarnas pengar för att starta och driva s-tidningar på orter där det i dag inte finns några sådana. Arbetarrörelsen vill alltså inte betala för att hålla sig med tidningar som Arbetet, men skattebetalarna skulle tvingas till det. Detta utöver att det nuvarande presstödet är tillrättalagt för att gynna s- och c-press.

S har i praktiken den politiska makten på entrepenad i Sverige. Om borgerliga tidningar i gengäld har majoritet i ledarsidor så är väl detta en ganska rimlig "maktfördelning", kan man tycka. I synnerhet om det vore sant att så få läser dem som Josefsson vill få oss att tro. Men han har fel, vilket kulturministern underströk med emfas. Det är ofta i papperstidningen debatten börjar.