Konstitution men ingen chef

Det gick som många inom EU hoppats under våren. Statscheferna lyckades bli eniga kring en ny konstitution för EU. Däremot misslyckades man att hitta en efterträdare till kommissionens ordförande Romano Prodi. Hur man ska lyckas med det innan 21 juli ska Irlands premiärminister Bertie Ahern ta itu med idag. Han har en dryg vecka på sig att komma med ett konstruktivt förslag, innan ordförandeklubban går vidare.

I sista stund hoppade för den belgiske premiärministern Guy Verhofstadt av, och sedan meddelade även Chris Patten att han inte längre kandiderade. Då insåg de samlade statscheferna att det var bättre att ägna sig åt arbetet med konstitutionen. Personfrågan fick anstå. Vem det blir är alltså oklart, men Paavo Lipponen har meddelat att han kvarstår som kandidat.

Riksdagens arbete avslutades för sommaren i lördags och riksdagsmännen hann få en orientering om den nya konstitutionen av utrikesminister Laila Freivalds som ledde delegationen i statsministerns frånvaro. Bland besluten om konstitutionen finns flera välkomna förändringar. En förändring som bland annat svenskarna jobbat mycket för är öppenheten. I den nya författningen finns inskrivet att ministerrådsmötena, det vill säga de möten där statscheferna diskuterar lagförslag och fattar beslut om nya lagar ska vara offentliga. EU-parlamentet får vara med och besluta om flera frågor i framtiden, för att nämna något.

Det som vållat mest strid i Sverige är den valde "EU-presidenten", något som nu ingår i det nya fördraget. Det andra stridsäpplet har varit försvaret. EU-länderna lovar varandra full solidaritet om någon utsätts för väpnat anfall eller en terroristattack. Men den finns en regel, som främst riktar sig till Sverige, Finland och Österrike. Alliansfria länder kan inte tvingas ställa upp med militär.

EU-kritikerna kan möjligen glädjas över att det skrivs in en utträdesklausul i fördraget och att om en tredjedel av EU-ländernas parlament begär det så ska EU-kommissionens se över förslag som anses onödigt överstatliga.

Men, och detta är ett viktigt men, det nya fördraget kan inte börja gälla förrän om ett par år, om ens då. Ett flertal länder kommer att anordna folkomröstningar om det nya fördraget. I Sverige är det vänstern och miljöpartiet som kräver detta. Man åberopar de EU-kritiska stämningarna i Sverige och kräver att samtliga riksdagspartier ska ta hänsyn till folkets uppfattning som blivit tydlig, dels i euroomröstningen och nu i EU-valet. Folkomröstningskravet motiveras också med att riksdagens inte är vald att fatta beslut om konstitutionen.

Mot detta måste man naturligtvis invända att det är många frågor som riksdagens beslutar om som inte varit upp i valrörelsen. Dessutom är det bättre ordning i den nya konstitutionen, än det som gäller ifall vi inte får en ny konstitution, nämligen Nicefördraget. Människor ska alltså behöva sätta sig in i både vad Nicefördraget innebär och vad den ny överenskomma konstitutionen står för. Hur ska man annars kunna säga ja eller nej? Det är sannerligen att begära för mycket.

Många inom LO kräver också en folkomröstning om konstitutionen. Frågan blev föremål för en lång debatt igår under den pågående LO-kongressen. Erland Olausson, vice ordförande, menade att det är riksdagen som ska fatta beslut. Han litar helt på den representativa makten.

Beslutet blev att inte förorda en folkomröstning. Det är ingen vild gissning av ordförande Wanja Lundby-Wedin är nöjd med kongressens beslut. Det hade allvarligt skardat LO:s trovärdighet utåt om man, än en gång, hamnat i någon sorts ingenmansland, med krav på neutralitet i frågan. Inåt får de väl hantera sina problem själva. LO är, liksom partiet, kraftigt splittrat i frågan.

Inga-Lena Fischer