Inga stora förväntningar
Så har då Tyskland övertagit ordförandeskapet i EU för det närmaste halvåret. Förbundskansler Angela Merkel tog över stafettpinnen från Finlands Matti Vanhanen. Samtidigt utvidgades unionen till 27 stater, i och med att Rumänien och Bulgarien, med 30 miljoner invånare, kom med vid årsskiftet. Den andra halvan av 2007 är det Portugal som leder unionens arbete.
Vad har vi då att vänta oss av det tyska ordförandeskapet? En sak står alldeles klar. Frågan om Turkiets medlemskap kommer att dras i så mycket långbänk som möjligt. Den tyska allmänheten är inte förtjust i tanken på att 70 miljoner turkar ska komma in i EU. Det ligger långt fram i tiden i alla fall, eftersom problemen med flera av de viktigaste förhandlingsfrågorna är stora, utan att man behöver nämna Cypern eller kurdernas situation.
Margot Wallström, som är unionens pr-ansvarige, har den tunga uppgiften att väcka frågan om konstitutionen till liv igen. Tankepausen måste snart vara över, och hon bör väl snarast boka in ett möte med Angela Merkel, som sagt att hon vill försöka att inte bara väcka frågan till liv, utan också föra den framåt. Det lär hon knappast lyckas med.
Till de försvårande omständigheterna hör presidentvalet i Frankrike, vars första omgång hålls 22 april. Nuvarande presidenten Jacques Chiracs mandat går ut 16 maj. Innan dess måste endera den konservative och hårdföre inrikesministern Nicolas Sarkozy eller vänsterns Ségolène Royal har utsetts till ny ledare för Frankrike. Det är mellan dessa båda valet kommer att stå - förhoppningsvis, så att det inte blir som förra gången, när Chirac helt oväntat ställdes mot högerextremisten Le Pen.
Därför lär inte mycket av vikt hända inom EU under våren. Det brukar bli handlingsförlamat, när någon av de stora länderna drabbas av inrikespolistiska våndor. I Storbritannien väntar också nyval och Tony Blair är på väg ut. I Nederländerna som, liksom Frankrike, sa nej till konstitutionen, har man som vanligt svårt att få fram en handlingsduglig regering och problemen lär fortsätta. Där är också stämningarna mot EU-konstitutionen fortsatt negativa, liksom i Österrike.
Polen har kaxat upp sig och landets styrs av det nationalistiskt konservativa PiS (Lag och Rättvisa) och tvillingbröderna Kaczynski, premiärminister Jaroslav och president Lech. De samarbetar med det ärkekonservativa partiet Samoobrona (Självförsvar) och låter sig inte styras, särskilt inte av Tyskland.
Den politiska förvirringen i Polen är besvärande, bland annat sedan Samoobronas ledare Andrej Lepper sparkats ur regeringen och återinsatts, men nu är indragen i en sexskandal. Oppositionen kräver regeringens avgång. Men den nya EU-budgeten ställer stora summor euro i utsikt för Polen, varför det kan finnas anledning att "rätta in sig i ledet".
Samtidigt ska vi inte glömma att många länder har godkänt den nya konstitutionen. Angela Merkel har också rykte om sig att vara en mycket god förhandlare, och hon ses med allt större respekt, särskilt som det börjar gå bättre i Tyskland.
