Inga priolistor i Blekinge

Landstinget Blekinge hade i går allmänpolitisk debatt. Det skedde i en tid då landstingens ekonomi pekar på en underfinansiering som Landstingsförbundet beräknar till sju miljarder och sjukvårdsorganisationen i landet - läs landstingen - ifrågasätts och utsätts för ett alltmer pockande omvandlingstryck.

Ekonomin i vårt landsting är välskött, ansåg finanslandstingsrådet Bernth Johnson(s) som dock lanserar en stor plan för de kommande åren, en plan som talar om dialog med de anställda. Skälet må väl vara att få fram de idéer som den politiska majoriteten saknar. De närmaste fyra åren befaras nämligen underskott på uppemot 230 mkr.

Var ska de pengarna hämtas om tillväxten uteblir, undrade bland andra Gustav Nilsson (m) som gissade att det skulle bli en skattehöjning trots en redan hög skattenivå. För en bortvalslista (prioriteringslista) av det slag som Östergötlands landsting utarbetat ville inget parti vara med om. Och tillväxten, ja, den har inte kommit än. Bernth Johnson var dock vid gott hopp om att den väntade bakom knuten, optimist som han är. Han tyckte oppositionen "gnäller" för mycket. Blekinge har sina problem bakom sig, ville han få församlingen att tro.

Men i sitt hjärta vet förstås Bernth Johnson att sjukförsäkringen är den stora gökunge som tränger ut andra behov. Kan man inte göra något åt det problemet så får sjukvården än mindre resurser. Ett stålbad väntar, profeterade Nils Ingmar Thorell (fp). Han och övriga oppositionen har dystra aningar. Majoriteten sitter visserligen inte overksam men det är mer av besvärjelser än visioner.

En bra sak är dock att man söker samverkan med försäkringskassan och länsarbetsnämnden om habiliteringen. Sjukersättningar används till rehabilitering i stället för till kontantstöd. Det är det så kallade finsamsystemet som socialdemokraterna i många år förkastat. Nu duger det.

Finsamsystemet (eller om man vill kalla det något annat) är ett exempel på hur gränsöverskridande mellan myndigheter minskar både kostnader och lidande.

Trängda mot väggen accepterar nu både socialdemokraterna och vänsterpartiet höjda avgifter medan Claes Jansson (mp) och vänsterpartisten Bertil Måbrink verkade mera luta åt skattehöjning. Lugn, vi kommer att få bådadera! Plus stora strukturella förändringar. Dock undveks i går den svåra frågan om huvudmannaskapet för vården. Vem vill avskaffa sitt eget revir?

Sjukskrivningarna är ett problem som vänstern på något sätt inte vill kännas vid. I den mån de gör det så är det arbetsplatsens fel, och fusk är ett ord som får vredens rodnad att stiga på landstingsrådet. Att människor använder sig av sjukförsäkringen för att lösa andra problem än sjukdom, är med hans sätt att se, en felaktig analys. Vi vägrar dock tro att landstingsrådet är så naiv.

Måbrink och andra talare ville satsa mer på folkhälsan, vilket står främst i majoritetens verksamhetsplan och som bejakas även av oppositionen. Det är bra. Det är i den änden man måste börja. Folkhälsoarbetet är det bästa sättet att spara, sa Claes Jansson.

Det är mycket tal från majoritetens sida om förändring. Men är man verkligen beredd till så mycket förändring när det kommer till kritan? Det återstår att se. Det behövs, med Gustav Nilssons och Gorbatjovs ord, mycket perestrojka i sjukvården.