I sista ögonblicket
Till sist blev det ett avtal för Kommunal, men naturligtvis inte på den nivå som man gått ut med. Trots att Ylva Thörn beskriver det nya avtalet som en seger så talar hon samtidigt om att det är första steget för att lyfta de många lågavlönade kommunalarna. Inte det sista. Strejken sattes in just som kommunerna rapporterade om sitt prekära ekonomiska läge. Dålig precision, även om kommunalarna har en smula rätt när de säger att det aldrig är rätt tidpunkt. Men mer eller mindre, kan det ju vara.
Kommunal hade begärt 5,5 procent rakt över, vilket var ett ouppnåeligt krav som stötte på patrull även i den egna LO-familjen där andra förbund tyckte att Kommunal roffade åt sig. Handels Ninel Jansson kommenterade surt efter att strejken var slut, att "Kommunal ska inte ha mer". Nu blev det 3,95 första året i snitt, varav 5 för lågavlönade i vården, och 2,45 år två. Det handlar egentligen om en omfördelning mellan Kommunals lägsta och högsta grupper. Det kan inte beskrivas som en succé.
När LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin förklarade att 5,5 var ett omöjligt krav, så var det kört. Och Göran Persson som före valet tyckte att det var kommunalarnas tur, var plötsligt orolig för en lönespiral.
Ylva Thörn ilade till medlarna för att rädda vad som räddas kunde och de presenterade inte mycket mer än arbetsgivarnas tidigare bud. Samt la till försämringen att avtalet nu skulle gälla två år och med sämre påslag andra året.
En bussförarstrejk stod på tur på måndag. Det handlade då inte längre om barn som tvingas äta matsäck, det hade i stället varit en strejk som hade drabbat stora medborgargrupper och Kommunal hade på kort tid kunnat förlora det stöd man haft i opinionen och fått ett ännu sämre avtal. Det var nödvändigt för Ylva Thörn att klippa till och ta det hon kunde få. Strejken har i alla fall haft det goda med sig att svenskarna lärt sig på vilken låg lönenivå många befinner sig i i Vårdsverige.
De medlemmar som bara får 2,6 procent är definitivt inte nöjda med utgången av förhandlingarna. Vissa brandmän talar om att bilda ett eget fackförbund. Besvikelsen är begriplig mot bakgrund av de höga kraven. Strejken har med den profil den fick splittrat Kommunal.
Vad Kommunal nu bör ta in i eftersnacket är om man inte skulle studera Vårdförbundets strategi lite närmare. Den har varit mycket framgångsrik då det gällt att få upp sjuksköterskornas löner utan att ta till massiva strejker. Det är en strategi som bygger på individuella krav i utbyte mot vidareutbildning, större ansvar och liknande. Plus att det finns andra arbetsgivare än offentliga sektorn att "hota" med för den enskilde. Det är något för facket att begrunda: vore det inte i de anställdas intresse att det fick finnas flera arbetsgivare än det allmänna?
Arbetsgivarsidan har nu också blickarna på sig. Ungdomar som funderat på vårdyrken har sett att det är lågt avlönade jobb man erbjuds i den offentliga sektorn.
