Fp satsar på öppna kort

Fredagens rapport från Konjunkturinstitutet var en varningssignal om att det inte finns utrymme för alla de löften som politikerna strör omkring sig i valrörelsen. Folkpartiledaren Lars Leijonborg , som blivit valets huvudperson, tar nu ett steg som är lika oväntat som ovanligt: han tar tillbaka en del vallöften under rådande ekonomiska omständigheter.

Leijonborg väljer alltså att profilera sig och visa ansvar samtidigt som Göran Persson bjuder ut det ena fläskbenet efter det andra, senast lönehöjningar på 25 miljarder till kommunalanställda.

Denna uppriktighet är givetvis ägnad att skapa ökat förtroende för folkpartiet. Fp bryter överbudskarusellen.

Löften för 11 miljarder dras tillbaka - eller skjuts på framtiden. Göran Persson spelar inte med samma öppna kort, han talar om att löftena gäller "om det statsfinansiella läget medger det". Han lovar skattehöjningar i valmanifestet men tar tillbaka dem ett par dar senare. Han låtsas att regeringen har okända tillgångar som Konjunkurintitutet inte vet något om.

De löften fp återkallar är mer pengar till barnfamiljerna och en förbättring av tandvårdsförsäkringen. Men inte heller den sänkning av arbetsgivaravgiften som man utlovat, finns det utrymme för.

Detta kan se ut som en politisk självmordsstrategi. I synnerhet att utmana barnfamiljerna som partierna ömmar mycket för. Vänsterpartierna mutar och mutar för att få väljare i alla grupper fast de vet att deras löften inte kan förverkligas. Då kommer här ett parti som inte vill lova mer än man kan hålla. Det borde inge respekt och förtroende, för det är helt enkelt djärvt.

Folkpartiet har på kort tid blivit ett parti som står för raka besked, krav och tydlighet. Är det inte det som alla de där misstänksamma väljarna efterfrågar, i synnerhet de unga?