Förstår folk övervakningen?
"Om Ica-handlaren vill ha koll på vad du handlar och säkerhetsmyndigheterna vill veta vem du mejlar till så vill partierna veta vad du tycker. Och det vet de". I tidningen Fokus (nr 18/2014) granskas hur de politiska partierna använder sig av så kallad "big data", detaljerad information om dig och mig, för att skräddarsy sina reklamkampanjer.
De flesta människor skulle nog bli förskräckta om de fick reda på hur mycket som företag som Google och Facebook känner till om deras liv. Att på Facebook gilla en sida för, låta oss säga, ostbågar kan verka rätt oskyldigt. Men händelser på sociala medier sprider sig likt virus, från person till person. Och eftersom vi till stor del formas av, och liknar, dem som vi umgås med kan nutida datorprogram utläsa ofantligt mycket, som sexuell läggning, intelligens eller politiska åsikter, ur ett fåtal gilla-klick.
Frågan är hur många som förstått hur mycket de egentligen delar med sig av. Integritetsdebatten kan inte enbart handlar om risken för övervakning från storebror (staten) utan även från lillebror (företag och privatpersoner).
Om svenska partier börjar använda denna information, likt de amerikanska partierna, är det dessutom ett problematiskt problem.
Under tidigare decennier har valforskare ofta utgått från att väljarna är egenintresserade och röstar baserat på hur politiska förslag påverkar dem själva. Samtidigt har kampanjmetoderna varit trubbiga. En valkampanj som ses av hundratusentals, eller miljontals, väljare kan inte skräddarsys efter de individuella plånböckerna utan måste bygga på breda principer och idéer.
Numera tror forskarna mer på att väljarna röstar efter sitt samhällsintresse och sin sociala omgivning. Paradoxalt nog har kampanjerna samtidigt kunnat gå i rakt motsatt riktning. Med detaljerad data kan reklam skräddarsys och endast skickas ut till smala och väl avgränsade grupper. I USA använder dörrknackande valarbetare appar som berättar exakt vilka åsikter som förväntas gå hem i de olika hushållen. Det egna intresset blir viktigare.
Men de riktade kampanjerna skapar också uppdelade valrörelser. Den valkampanj som jag tar del av, är kanske en annan än den som riktar sig till dig. Det är raka motsatsen mot det offentliga samtal som en demokrati förväntas bygga på.
Med lagar och regler kan utvecklingen delvis stävjas. Hårda regler kring vilka uppgifter som får lagras och sparas av partier och företag gör det svårare att rikta reklamen snävt. Men till slut faller ändå ett stort ansvar på oss alla att söka oss utanför vår egen bekväma krets och ta del av så bred information som möjligt.
