Företagarnas raseri

Vid Svenskt Näringslivs stämma i går gick styrelseordföranden Sören Gyll till häftig attack mot regeringen som enligt hans åsikt inget gör för att få fart på tillväxten. I radio debatterade han med statssekreteraren Sven-Erik Söder som hade svårigheter att möta kritiken och hänvisade till att det gått framåt sedan 1994. Det sättet att argumentera kallade Gyll med ett välvalt ord för "bjabb".

Det som utlöst raseri i framför allt de mindre företagen är beslutet att arbetsgivarna ska svara för sjuklönen en tredje vecka. Allt för att rädda bokföringen och budgeten men utan att någon blir friskare, som ju sas vara avsikten. Det är en åtgärd som är raka motsatsen till vad Sverige behöver i ett läge då tillväxten nästan avstannat. Söder retirerade genom att kalla förslaget för "inte idealiskt".

Ledare för stora organisationer ska agitera och skapa maximalt utrymme för sina åsikter. Men vad som dånar mellan raderna i den här attacken är inte bara det, det är en sällan hörd vrede. Det är nog riktigt att arbetsgivarna känner sig hunsade av regeringen som viftar undan alla bekymmer. Statsminister Göran Persson tycks i en faderlig kommentar inte ta kritiken på allvar. Men Svenskt Näringsliv anser att förhållandet mellan näringslivet och regeringen är sämre än någonsin. Företagarna talar om pansarvagnspolitik.

Vad Sverige behöver är nya företag som kan ge de nya jobb vi behöver och det nya skatteunderlag som framför allt kommuner och landsting är i så trängande behov av.

Sedan 1998 års valrörelse har regeringen talat om hur viktigt det är att småföretagen ges villkor som kan bädda för utveckling. Men nästan ingenting har skett. Inte på skatteområdet och inte på regelområdet. Nyföretagandet är på en mycket låg nivå. Kvinnor vill inte starta företag. Vi har haft en sämre tillväxt än flertalet jämförbara länder de senaste 30 åren men det slår inte igenom på den politiska agendan, klagade förre finansministern Kjell-Olof Feldt nyligen i Dagens Forskning.

I går presenterade Svenskt Näringsliv också en uppskattning av hur många jobb det skulle ge om ett antal reformer genomfördes. Den potentialen bedöms vara 375 000 arbetstillfällen. Är det sant är det sensationellt och ett mått på vad en annan näringspolitik skulle kunna betyda för landet.

När Sören Gyll säger att det verkar som om svensk politik domineras av personer som inte önskar företagande och tillväxt, så är det nog inte helt korrekt. Det kanske i alla fall finns en önskan om mer pengar att använda till vård och omsorg. Men det saknas förmåga att underlätta för företagen. I stället höjer man nu i snabb takt skatter och avgifter och hämmar tillväxten än mer.