EU är ett stort litet mirakel

EU. En union som är på väg att implodera under trycket av en allt för kostsam jordbrukspolitik, slitas itu av oenighet bland de snart trettio medlemsländerna. Eller helt på väg att upplösas av tilltagande protektionism och oförmågan att reformera ineffektiva välfärdssystem, allt som ett resultat av den ökande globala konkurrensen.

Jag skulle nog säga att alla ovan nämnda beskrivningar säger något om den Europeiska Unionen, men att de ger långt ifrån den fullständiga bilden. För bilden av EU målas för ofta med en alldeles för svart färg.

Så oenigheten om Turkiets eventuella medlemskap och splittringen kring den planerade rysk-tyska gasledningen i Östersjön skulle alltså tyda på att EU är det väl fungerade samarbetsforum vi vill att unionen ska vara?

Låt oss titta på EU ur ett historiskt perspektiv. Innan Sverige gick med bestod EU, som då hette EG, av 12 medlemsländer, alla tillhörande Västeuropa. I dag har den Europeiska Gemenskapen blivit en union, som också fått mer än dubbelt så många medlemmar. Många av de nya medlemmarna är dessutom länder som inte för så länge sedan frigjorde sig från ockupation och förvandlat sig från diktatur till demokrati.

Vad är detta, om inte en enorm prestation?

Kanske har vi bortskämda svenskar redan hunnit bli hemmablinda som EU-medlemmar. Kanske såg vi, till skillnad från många av de andra medlemsländerna, inte ens behovet, eller vinsten, med att gå med i en alleuropeisk gemenskap.

Kanske krävs en främmande betraktares ögon för att se det fantastiska med den Europeiska Unionen.

Jeremy Rifkin är en liberal nationalekonom och debattör från USA, som av många av sina landsmän säkert betraktas som "vänster". Så här beskriver han i en intervju i nyhetsmagasinet Fokus EU: "500 miljoner människor i 27 länder har på mindre än 50 år kommit samman i världens första transnationella politiska union - EU. Det tar andan ur mig. Ni vet inte vad ni gjort."

Jeremy Rifkin beskriver rent av byggandet av EU som "en europeisk dröm". Och han hävdar att "den europeiska drömmen", EU, är det "första försöket i människans historia att skapa ett globalt medvetande".

Amerikanen Rifkin kanske är förblindad av EU:s skönhet, men han har alldeles rätt i att skapelsen EU är en prestation vi borde vara stolta över. Vi européer, alltså.

Om vi bara förmådde identifiera oss som sådana. Som européer i allmänhet och svenskar i synnerhet.