Ett skammens beslut

Tyvärr gick det som man kunde befara. Socialdemokraterna och moderaterna, tillsammans representerande mer än 60 procent av dagens väljarstöd, svek barnen. Det borde de skämmas för, men gör det likväl inte. Deras motiv är enkelt. Om man låter dessa apatiska barn få uppehållstillstånd, så kan fler barn lägga sig apatiska. Är det troligt att 60 procent av oss stöder den uppfattningen?

Migrationsministern må ha ett tufft jobb, men att tala om att "öka risken för att ännu fler barn blir apatiska" är ett lågvattenmärke. Tror hon på fullt allvar att riksdagens omänskliga beslut kommer att hindra att fler barn blir apatiska? Kära barn, minns nu att riksdagen håller med migrationsministern, så akta er för att bli apatiska, det kommer inte att hjälpa. Ni åker ut ändå.

I dag har vi i Sverige ungefär 150 barn som tynar bort på detta vis, som ligger på en sorts välfärdslandets lit de parade, om vi längre, med hedern i behåll, kan kalla Sverige ett välfärdsland. Övriga partier har, tillsammans över blockgränsen, krävt att de här barnen ska behandlas i enlighet med antagna konventioner, och att hänsyn ska tas till så kallade humanitära skäl. Det borde inte vara så svårt. Vem kan acceptera att vi bär ombord sjuka barn, ungefär som en säck potatis, på flygplan för att skicka ut dem ur landet?

Det handlade inte om någon sorts generell amnesti, som socialdemokrater och moderater hävdade, men en begäran att varje fall prövas individuellt, och att man då tar hänsyn till just det barnets situation, inte till eventuella kommande "simulanter". Varje barn är unikt och varje barn ska behandlas som en unik individ, inte som en symbol för en "trend", som migrationsministern så hjärtlöst antyder.

Ännu mer bekymmersamt är det att statsminister Göran Persson betecknar den här opinionsstormen som ett friskhetstecken. Han anser att vi har en generös flyktingpolitik, och menar att de övriga partierna ändå vill gå längre. De vill alltså att flyktingpolitiken ska bli bättre än bra, enligt Perssons tolkning. Men den är ju inte bra idag. Övriga partier vill inte "gå längre", de vill bara att vi åtminstone ska nå upp till anständighetens gräns.

Beslutet i riksdagen kommer inte i närheten av den gränsen, tvärtom är det ett riktigt rejält lågvattenmärke. Nu väntar ungefär 20 säckar potatis, förlåt, apatiska barn, på att skickas ut. Är du stolt, kanske rent av nöjd, Göran Persson?