Ett nationellt problem
Den största infrastruktursatsningen någonsin! Så skröt Björn Rosengren när han för nästan exakt ett år sedan lade sin så länge efterlängtade infrastrukturproposition. 364 miljarder ska satsas under tolv år. Den första fördelningens prioriteringar skulle ha presenterats ett par dagar efter valet, men Vägverket sköt upp presskonferensen med motiveringen att man inte hade pengar och att besvikelsen skulle bli stor och det var trist så nära valet.
Nu vet vi vilka som ska bli besvikna. Blekingarna.
Trots att investeringarna i en förbättring av E 22 i infrastrukturpropositionen karaktäriserades som "nationalekonomiskt lönsamma" så får vi nu veta att det bara blir smärre satsningar av typen mitträcken.
Trots att näringsministern sagt att de projekt där planerna är färdiga, ska prioriteras fram i åtgärdsplaneringen struntar Vägverket i Blekinge. Planerna för sträckan Sölve-Stensnäs är nämligen faktiskt färdiga. Det tycks dock inte spela någon roll. Ingen vet i dag var som händer efter 2007, bara att det rör sig om minst åtta års förskjutning.
Problemet är att Vägverket ser E 22 som ett lokalt eller möjligen regionalt intressant projekt, men då missar man den utveckling som vi i Blekinge dagligen kan se. Trafiken från hamnarna i Karlshamn och Karlskrona ökar nästan explosionsartat. Förmiddagarna på E 22 är fyllda av långtradare till och från Polen till exempel.
Problemet är också att Vägverket lutar sig mot den internationella planeringen kring transportsystemen mellan Öst- och Västeuropa, nord och syd. Där dominerar det gamla synsättet att allt som ska till eller från Sverige ska transporteras över Malmö och färjorna mot Tyskland och Polen från Skåne. På EU:s planeringskartor finns sydöstra Sverige inte med.
Ilskan och irritationen var i går mycket stor när Region Blekinges styrelse samlades till höstens första möte. Mats Johansson sade sig vara "störstilsk" och menade att Vägverket har misslyckats. Nu gäller det att påverka departementet. Så här får det inte gå till!
Nu kan man undra i vad mån vår lokala ilska kan påverka det som sker nationellt. Naturligtvis finns det en rädsla centralt att vissa regioner ska få för stor betydelse. Så kommer transporterna i öst-västlig riktning över Skåne och Blekinge att öka i omfattning på ett sätt som vi i dag kanske inte ens kan ana, i alla fall tycks man sova på Vägverket.
Om inte Blekinge ska drabbas av framkomlighetsproblem och ökade avgaser till följd av dåligt flyt i trafikarbetet på E 22 så kanske det är dags att åter lyfta förslaget om PPP, som modell för att få E 22 utbyggd tidigare än 2015. PPP står som bekant för privat medfinansiering.
Oförmågan hos Vägverket att se E 22 som ett nationellt problem och inte ett regionalt kommer att straffa sig. Vi har tidigare påpekat att planer och verklighet inte stämmer överens och då borde ju verkligheten gälla.
Tyvärr är det nog så att det är de stora projekten kring storstäderna som slukar pengarna.
Så har till exempel Stockholmspaketet som i våras var beräknat till 3,8 miljarder nu sprungit iväg till nästan sju miljarder. Citytunneln i Malmö slukar nästan lika mycket, osv. Av de 39 miljarder som skulle fördelas i en första omgång finns i alla fall drygt 25 miljarder kvar. Det vore väl konstigt om man inte skulle kunna klämma in E 22 där.
I Karlskrona tvistar man med Vägverket om vem som ska ha ansvaret för vägen ut till färjeläget på Verkö. Det kanske vore på på sin plats att Vägverket tog ansvar för E 22 till att börja med.
Inga-Lena Fischer
