Ett hopplöst uppdrag

Hur ska situationen i Mellanöstern kunna återgå till så pass lugna förhållanden att samtal kan inledas mellan palestinier och israeler? Den frågan förefaller i dag vara omöjlig att besvara. Den som fäst förhoppningar vid Powells möte med Arafat hade ännu på söndagskvällen inte sett några positiva tecken.

USA:s utrikesminister Colin Powell lyckades i alla fall få Yasser Arafat att fördöma terrordåden, ett villkor för att han skulle träffa den palestinska presidenten över huvud taget. Arafats fördömande är tydligt:

"President Arafat och den palestinska ledningen uttrycker sitt fördömande av alla terrorhandlingar riktade mot civila mål, vare sig de utförs av stater, grupper eller individer. ....fördömer bestämt operationer riktade mot israeliska civila, särskilt den nyligen i Jerusalem" och " vi försäkrar åter vårt åtagande att uppnå en rättvis fred mellan två folk och två stater, en fred som tillgodoser Israels säkerhet och det palestinska folkets självständighet och frihet i en oberoende stat".

Det var dessa ord som gjorde mötet mellan Powell och Arafat möjligt. De kan analyseras på längden och tvären, liksom övriga passager i uttalandet, sådana som handlade om israeliska attacker mot palestinska områden, men kontentan blir ändå densamma: Arafats vilja till fred är möjligen ärlig, men vilken makt har han att åstadkomma den? Självmordsbombarnas fanatism förefaller ligga utom räckhåll för den palestinska ledningen. Naturligtvis finns ingen annan väg att gå än förhandlingsvägen, men till förhandlingsbordet förefaller steget vara oändligt långt, såväl hos israeler som palestinier.

Enligt uppgifter i går kväll ska Powell träffa Arafat i morgon tisdag, men något avgörande måste hända för att den nuvarande våldsspiralen ska brytas, oavsett hur många möten Powell har. Vad detta avgörande skulle vara är svårt att sia om.

Samtidigt intensifieras demonstrationerna mot Israel runt om i Europa, i Stockholm, Amsterdam, Berlin, Frankfurt, London med flera större städer.

Rena judefientligheter tycks också ha blommat upp på ett mycket obehagligt sätt. Uppgifter i helgen pekar på att explosionen vid en synagoga i Tunisien i torsdags var ett terrordåd. 17 personer miste livet, bland dem elva tyska medborgare, fem tunisier och en fransman.

Hela den gångna veckan har synagogor utsatts för attentat och i lördags kväll angreps Brodskij-synagogan i Kiev av stenkastade ungdomar som enligt uppgift ropade "judar, judar, låt oss slå judarna!" I Ukraina finns ungefär en halv miljon judar, varav 100 000 i Kiev. Större judiska befolkningsgrupper finns bara i USA, Israel och i Ryssland. Det vore ytterligt olyckligt för Ukraina om landet nu drabbas av antijudiska demonstrationer, ovanpå den bekymmersamma ekonomiska situationen i landet.

Det tjänar inte palestiniernas sak om man tar Ariel Sharons och den israeliska arméns aktioner på Västbanken som ursäkt för attacker på synagogor och förföljelse av judar. Då kastas vi decennier tillbaka i tiden.

Inga-Lena Fischer