Ett barnovänligt Sverige

Det är nog en allmän föreställning vi har i Sverige att detta är ett barnvänligt land. Och det stämmer på så vis att barn har det materiellt ganska bra.

Men det stämmer inte när det kommer till frågan om ett ungt par ska kunna ha barn eller icke. Då reser sig åtskilliga systemhinder.

Det är i någon mån en inställning att man ska leva sin ungdom först för att sedan inte behöva gå livet ut och sörja över missade chanser. Därför är genomsnittsåldern för en svensk förstföderska idag 28 år och barnafödandet i Sverige har sjunkit dramatiskt under 90-talets krisår.

Må så vara. Men det riktigt stora problemet är att vi har ett arbetsliv som inte ger den trygghet som en familj behöver för att våga ta ansvar för barn. Under 90-talet fick alla klart för sig att inga lagar i världen kan ge varaktig trygghet i en ekonomi som är så utsatt som den svenska är idag. Med it-expansionen introducerades också en mer amerikansk-japansk stil som innebar att jobbet var överordnat privatlivet i alla avseenden. Man skulle som anställd inte bara jobba åt företaget utan leva helt på dess villkor, ibland dag som natt. Företag har kommit och gått och det har varit dåligt med stabiliteten. Karriären har av många prioriterats och värderingarna av barn har varit låga på arbetsgivarsidan. Tillkommer de olika lönenivåerna för män och kvinnor som enligt en färsk LO-rapport är så stora som 15-30 procent, beroende på kollektiv.

Den ekonomiska saneringen har samtidigt reducerat nivåerna i bidragssystemen och gjort det allt mindre lockande att föda barn. Detta har förmodligen betytt mest för lågutbildade kvinnor. Barnafödandet har man skjutit framför sig.

I går presenterades en rapport från Arbetsgruppen för analys av barnafödandet. Den har kommit fram till att de flesta unga människor vill ha barn, gärna två. Men det går inte att förena med ett arbete eller studier på ekonomiskt rimliga villkor. Ett väl fungerande familjestödssystem förefaller vara en nödvändig förutsättning bland flera för att barnafödandet ska öka. Kanske det av socialdemokraterna så avskydda vårdnadsbidraget kunde ha en positiv effekt om det infördes på en rimligt hög nivå?

Det avgörande inflytandet över utvecklingen har dock företagen. Man kan förstå att med den osäkerhet som råder på marknaden vill företagen säkerställa så stor flexibilitet som möjligt. Det betyder att projektanställningarna blir fler och osäkerheten större också för de anställda. Det är ingen lätt ekvation att lösa men lösas måste den ifall vi vill att det ska födas fler barn. Liksom bostadsfrågan, så försummad av den sittande regeringen.

Företagen måste också förändra sin syn på barnafödandet. Oftast ser de gravida kvinnor som ett problem. Man avkräver på sina håll människor som söker jobb ett löfte att inte skaffa barn. Denna snävt företagsegoistiska inställning är cynisk och kortsynt. Först när spärrar av det här slaget tagits bort kan vi tala om att Sverige är barnvänligt fullt ut. Barnen - det värdefullaste vi någonsin kommer att äga.