F inansminister Bosse Ringholm hade svårt att hantera den kritik som riktades mot regeringen för svikna vallöften som framfördes av en ovanligt välorkestrerad och samstämd opposition i gårdagens riksdagsdebatt. Han var stundtals så trängd att han började anspela på att den borgerliga regeringen för tio år sedan skulle på något sätt ha bäddat för att vänsterregeringen idag sviker sina egna vallöften.
Ingen kritiserar att det sparas när nu arbetslösheten ökar och fler behöver socialbidrag. Däremot kritiserade ("den pigga", sa Peter Eriksson) oppositionen att alliansen lurat massor av barnfamiljer att de kunde räkna med höjd nivå i föräldraförsäkringen och inte höjda dagisavgifter. Blir de sjuka får de också räkna med sämre ersättning i stället för bättre. De arbetslösa får försämringar.
Oppositionen la inte heller fingrarna emellan när det gällde de ytterst lama och villrådiga åtgärderna för att komma till rätta med sjukskrivningsepidemin. Kristdemokraternas Mats Odell talade om det typiska i att Dramaten just nu ger Den inbillade sjuke - ett pjäsval mitt i samhällsdebatten, kan man tycka. Det är rent kontraproduktivt att lägga en veckas sjuklön på arbetsgivare vars arbetsplatser inte alltid eller ens ofta är orsaken till människors sjukfrånvaro. Detta utan att kompensera dem ens. Det är en besparing på andras bekostnad. Det man med säkerhet vet är att arbetsgivarna blir än försiktigare med att anställa. Så befrämjar man inte den tillväxt som är enda vägen till nya resurser. Det står en doft av panik över åtgärden som inte gör någon friskare.
Ringholm fick höra att han inte lyssnat på dem som i höstas varnat för sämre tider. Dit hörde Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket och oppositionen med folkpartiet som det enda parti som tog konsekvensen och återtog löften före valdagen. Socialdemokraterna, däremot, låtsades som om det regnade och lurade till sig valsegern.
Det är detta handlande som oppositionen betecknade som moraliskt förkastligt. Och det är det förstås, även om mandatperioden inte är slut.
Ringholm hänvisade till det finstilta i socialdemokraternas valmanifest där det onekligen finns reservationer om att alla reformer ska vara finansierade. Med sådana reservationer friskriver man sig lätt och kan lova vad som helst.
En försvarslinje som också bröt samman för finansministern var att åberopa Irakkriget. Men Saddam kan inte skyllas för att människor sjukskriver sig i Sverige, inte heller för det låga nyföretagandet. Ringholm kan dock inte tänka sig att göra som i de flesta länder, nämligen avskaffa förmögenhetsskatten för att underlätta för företagandet. Inget land beskattar heller låginkomsttagarna mer än Sverige.
De goda år som varit har regeringen inte använt till att förändra de så kallade strukturerna - så när som på pensionsområdet. Den har förlitat sig på tillväxten och den goda internationella konjunkturen. När det svackar finns inga reserver. Man tvingas öka upplåningen.
Vad hade då vänsterpartiet att säga om sin medverkan i denna budget som riktar piken mot de svagaste? Tja, Lars Bäckström hade det svettigt. Han började prata om behovet av en folkrörelse mot ohälsan. Några konkreta förslag hade han inte men snuddade vid begreppet folkhemsmoral. Det får man tolka som att han kanske trodde att det finns en och annan inbillat sjuk, trots allt.
Nästa år väntar än svårare besparingar och fler svikna vallöften. Hur det då går med vänsterpartiets medverkan frågar sig många. Partiet knakar i fogarna och måste tänka på sitt varumärke som de svagas parti. Ett nyval kan inte längre uteslutas, det var svindlande nära den här gången. Men helgardera ändå med kryss: ett nyval vill vänsterpartiet för död och pina slippa.
