En region som spretar

Vilket forum ska vi vara? undrade miljöpartisten Anna-Carin Leufstedt i debatten i går när Region Blekinges fullmäktige träffades i Karlshamns rådhus för första gången. Frågan är motiverad. Är det en sällskapsklubb för stimulerande diskussioner om ideologiska (men ack, så välkända) frågor?

Eller ska det vara ett samverkansorgan som förmår att samla den lilla kraft Blekinge kan uppbjuda i holmgången med centralmakten och konkurrerande län när det gäller att få uppmärksamhet och anslag? Var inte avsikten att komma fram till samsyn över kommun- och partigränser i angelägna sakfrågor?

I går skulle regionfullmäktige försöka enas om ett yttrande om den nationella vägplanen och motsvarande om järnvägarna. Argumenten för en utbyggnad av E 22 till fyrfilig väg behöver inte upprepas. Däremot kom vänsterpartisten Willy Söderdahl med ett i och för sig väl genomtänkt motförslag av innebörden att miljön tar skada av en vägutbyggnad. Söderdahl såg inget samband mellan tillväxt och motorvägar. Alltså var vänsterpartiet emot yttrandet och ville ha trefältsväg med vajer som i dag. Miljöpartisterna menade att de företag som redan finns här har ju levt med den smala väg vi har i dag utan att därför flytta. Detta är förstås ren stagnationspolitik eller aningslöshet. I stället ville de att Sydostlänken byggs. Kpml(r) fronderade givetvis också. Centern ville för sin del inte ha fyrfält genom hela länet, bara delvis.

Det blev även diskussion om det meningsfulla i att kräva en hel motorväg. Kommunalrådet JanAnders Palmquist (s) var i likhet med centern inne på att nöja sig med att kräva en upprustning av flaskhalsarna vid Sölve, Nättraby och Jämjö. Han menar att det är orealistiskt att hoppas på att alla önskemål ska tillgodoses i vägplanen.

- Får vi de sträckorna har vi nått längre än vi har anledning att hoppas på.

Alltså återigen försvagningar i Blekingefronten.

Man får hålla med Bo Löfgren (fp) som betecknade debatten som "en feldoserad rondell". Man undrar också hur Vägverket ska reagera på utbudet i denna diversehandel.

Regionstyrelsens ordförande Bernth Johnson (s) fick nöja sig med att den produkt som slutligen klubbades igenom stöddes av "en bred majoritet" , inte av "ett enigt fullmäktige". Självfallet förlorade yttrandet ytterligare i tyngd när bara delar av församlingen nu står bakom det.

Redan under det öppna styrelsemötet på förmiddagen fick man oroande vibrationer. En häftig ideologisk debatt sprängde även då församlingen. Det gällde några oskyldiga ord om möjligheten för privata avknoppningar från vårdsektorn. Här firade blockfundamentalismen triumfer.

Bernth Johnsons sammanfattning av debatten kring vägfrågan att numera var man inte beroende av att "staten frågar staten", alltså länsstyrelsen. Numera svarar blekingarna för sig själva genom Region Blekinge. Inte riktigt. I den centrala vägfrågan talar regionen för en "bred majoritet" men inte för ett enigt län.

Att den regionala splittringen börjar bli ett bekymmer för regionledningen förstår man av följande. Moderaten Carl-Erik Birgersson har motionerat om en utredning om samordning av hamnfrågorna i länet. Den socialdemokratiska gruppen hade rutinmässigt avvisat förslaget men ångrade sig i går morse. Det skulle se för illa ut att avfärda ett förslag till länssamordning redan på utredningsstadiet.

Något positivt då? Ja, Region Blekinge kan få en central roll i det nya Östersjöinstitutet genom att bli en av dess huvudmän. Men det är ju inte en fråga som berör vare sig ideologi eller kommunal prestige så den väckte ingen debatt. Något är dock förfelat om Region Blekinge mer kommer att agera utanför länet genom projekt som Baltic Gateway men mindre med viktiga hemmafrågor. Därför att politikerna inte kan prata ihop sig. Nå, frågan om E 22 har kanske mest akademiskt intresse. Det första löftet om elektrifiering av kustbanan utfärdades 1979 och förverkligas 2004.