En pinsamhet kan vänta

Det finns en organisation med namnet Transparency International som har som uppgift att följa vad som sker med korruptionen i Europa. Enligt TI kan man vänta sig att den genomsnittliga korruptionsnivån i EU kommer att höjas när de nya medlemsländerna väl är involverade. De har den kulturen med sig från diktaturtiden. Och för bedragare av allehanda slag är de generösa EU-bidragen givetvis en stark frestelse.

Detta är ett hot som inte får negligeras men inte heller överdrivas. Den gamla byråkratin må vara korrupt, men en ny byråkratelit håller på att ta över och den är utbildad i väst och förhoppningsvis bättre skickad att stå emot.

Med stigande löner kan man dock vänta sig att frestelserna blir mindre efterhand. För EU är det en förstahandsfråga att få grepp om problemet om inte dess legitimitet ska äventyras. Här hemma ska vi inte heller förhäva oss, även om vi hamnar högt på listan över okorrumperade länder. Vi har ju våra asfalts- och bensinkarteller och våra Boforsmutor.

Om en månad tar Italien över som ordförandeland efter att grekerna skött ruljansen ett halvår. Italien och Grekland är de två länder som har mest problem i det här avseendet. EU är inget optimalt renlevnadsområde, skulle man kunna påstå. Finland får betyget 9,7 på IT:s skala medan Grekland bara når upp till 4,2. Mindre än hälften.

Greklands ordförandeskap betecknas i Bryssel som en smula rörigt, men det har ändå fungerat. Det som väntar nu är en prövning av annat slag. Italiens Silvio Berlusconi ska nu representera hela unionen samtidigt som han står inför rätta, anklagad för - ja, just det: korruption. Det är inte otroligt att han fälls för att han mutat en domare. Det vore en outhärdlig pinsamhet för unionen, men vad är att göra, egentligen?

Berlusconi är utöver detta olämplig också därför att han prioriterar sina egna intressen före Italiens och Italiens före EU:s.

EU har försökt nå enighet om ett program för skatteharmonisering men Berlusconi kräver i gengäld att Italien ska slippa böter för att italienska bönder fuskat sig till jordbruksstöd.

En man som styrs av den sortens instinkter gör sig egentligen bäst som kvartersmafioso. Själv har han sagt att "det finns ingen på den politiska världsscenen som kan tävla med mig".

Berlusconi har också försökt få igenom en lag som skulle göra det till ett lagbrott att kritisera honom även utanför Italien. För att slippa de ständiga åtalen har han också försökt ge regeringsmedlemmar immunitet.

Inför domstolen skyllde Berlusconi på Italiens dåvarande regeringschef, den sedermera korruptionsdömde Bettino Craxi. Och senast på EU-kommissionens ordförande Romano Prodi, också han italienare.

Det var på grund av att de italienska partierna var genomkorrumperade som partisystemet sprack, kristdemokraterna utplånades och Berlusconis Forza Italia fick sådant folkligt stöd!

Senast blev en av Berlusconis närmaste rådgivare fälld för korruption. Den moraliska auktoritet som bör utstråla från ordförandeskapet känns med andra ord som ganska svag.

Man bör med andra ord inte göra så stort nummer av den korruption som väntas breda ut sig från öst.

Vad det betyder för arbetet i EU det närmaste halvåret är svårt att säga. Pinsamheter kan vänta när denne ombytlige man får fatt i ordförandeklubban. Berlusconi hade hoppats på att den nya författning som just nu utarbetas av framtidskonventet i Bryssel, skulle bli färdig och få namnet Romfördraget, precis som ursprungsdokumentet. Men så lär det inte bli. Det har kört ihop sig.