En kort epok gick i graven

Det hann inte ens bli tio år. Länets gemensamma plattform för tillväxt och strategiskt tänkande, Region Blekinge höll sitt sista fullmäktigemöte i veckan. I fortsättningen kommer länets gemensamma angelägenheter i Region Blekinge skötas av en direktion som dock ska kallas Regionstyrelse. Det är bara fullmäktigeförsamlingens saga som är all.

De första regionsträvandena formades vid millennieskiftet, verksamheten drog igång 2001 och fungerade fullt ut från 2003. Nu har regionen ”blivit vuxen” och insett att det blir både för dyrt och för tungrott med en så stor fullmäktigeförsamling; 53 ledamöter med lika många ersättare.

Tanken var naturligtvis god. Det tidigare kommunförbundet lades ner och regionen såg dagens ljus. Att det blev så många ledamöter i fullmäktige berodde nog på omsorg om legitimiteten: alla skulle vara med.

Bred representation: alla kommuner, landstinget och alla partier skulle med. Samtidigt kändes hela konstruktionen något märklig eftersom det inte är en direktvald församling och den saknar beskattningsrätt. Men samarbeta skulle man för Blekinges bästa, bland annat blev en av de första uppgifterna att värka fram en strategi för länet. Så här skrev vi i mitten av 2001:

”Men vad politikerna måste göra är att lyfta fram det positiva, allvarligt överväga de problem vi har, finna kreativa lösningar och lyssna på medborgarna. Att arbeta fram en Blekingestrategi är egentligen en lärande process, där samarbete är nyckelordet. Slutprodukten kanske blir ett dokument, men resultatet kan bli en sammansvetsad och framgångsinriktad region med varumärket Blekinge, där alla kommunerna ökar sin attraktionskraft och sin befolkning”.

Det var väl en god ambition men det har väl inte lyckats helt och fullt, men våra politiker har sannerligen fått öva sig i att tänka regionalt och inte bara lokalt, hitta ett fungerande plåster på den gamla öst väst-glipan. Ibland har det gått jättebra, ibland så där.

Det har varit mycket av infrastrukturfrågor och kompetensförsörjning. Från början fanns inte miljöfrågorna med i regionens uppdragsbeskrivning men det är numera ändrat.

Tidigare har mycket av diskussionerna kring infrastrukturen handlat om prioriteringar. Man kan inte få allt har det hetat. Nu har vi fått upp satsningarna på E 22, modernisering av Emmabodabanan och till med Sydostlänken på agendan. Men det behövdes en borgerlig regering för att det skulle bli verklighet och inte bara fromma önskningar.

Det har blivit många heta diskussioner i regionfullmäktige genom åren, och en del gott har kommit ut av arbetet, men mycket prat har det också blivit. Som Alexander Wendt (M) sa en gång:

Regionens verksamhet påminner om elefanternas kärleksliv, det rörs upp en väldig massa damm och så får man vänta i åratal på resultatet.

Men för att ingen ska missuppfatta saken, så vill jag påpeka att Region Blekinge finns kvar och styrs av en regionstyrelse bestående av 23 personer istället för tidigare 17. Det är bara fullmäktigeförsamlingen som gjort sitt.

Region Blekinge i sig är synnerligen livaktig med ett 30-tal anställda och många järn i elden. Inte minst är det omfattande arbetet att hantera EU-medel i en mängd olika utvecklingsprojekt en viktig uppgift. Och det är Region Blekinge mycket duktiga på.

Det har vi om inte kungsord, så i alla fall kommissionsord på.