En ideologisk valrörelse

Det säger alla partiledarna att de vill ha och det präglade också partiledardebatten i riksdagen i går, även om den då och då halkade på stockholmska snöröjningsproblem, som ju knappast har någon ideologisk prägling. Problemen är en effekt av tidigare socialdemokratiskt styre, på samma sätt som de nedlagda förlossningklinikerna är ett resultat av Bosse Ringholms agerande i Stockholms landsting, tillsammans med vänsterpartiet. Detta sagt för att färska upp minnet på "stockholmshatarna" vänsterut.

Klart är dock att den politik som förs i Stockholm kommer att stå i centrum för valdebatten. Socialdemokraterna har siktat in sig på det borgerliga styret där, med motiveringen att kommunen är hela landets huvudstad och därför allas angelägenhet. Vi får acceptera att Stockholm kommer att bli en katalysator i debatten, som föredöme för de borgerliga och som hatobjekt för vänstern.

Den ideologiska valrörelsedebatten i övrigt kommer att stå kring vården, skolan och omsorgen, precis som förra valet. Där kommer väljarna att känna igen sig. De borgerliga sköt in sig på misslyckanden och Persson tillsammans med vänsterns Gudrun Schyman ville naturligtvis prata framgångar, dock med brasklappen att de ändå inte är nöjda.

Debatten bjöd inte på några överraskningar. Folkpartiets Lars Leijonborg hade ett skarpt ordbyte med Gudrun Schyman om kvinnoförtrycket i Sverige och i talibanernas Afghanistan, där det blev ytterligt svårt för Schyman att förklara vad hon egentligen menade, eftersom jämförelsen var alltför grov.

Det måste väl vara skillnad på att kunna gå till polisen och anmäla ett övergrepp och att uppleva att det är polisen som står för övergreppen, tyckte Leiojonborg och Schyman blev svaret skyldig.

Vänsterledaren pläderade också för ett "kreativt" användande av statsmedlen. Skillnaden mellan vänstern och övriga partier är att Schyman bagatelliserar vikten av att hålla utgifterna under kontroll. Hon vill öka statsutgifterna med 80-100 miljarder, och dessutom på åtaganden som kräver långsiktig finansiering. Det är ytterligt oansvarigt med tanke på den lågkonjunktur vi befinner oss i.

Valet står mellan att hålla utgifterna under kontroll, men försiktigt använda inkomsterna, eller att lättsinnigt öka utgifterna, utan garantier för fortsatta inkomster. Valet det är lätt för Schyman som har den förenklade uppfattningen att "politiken står över ekonomin". Tyvärr hade Göran Perssons talartid tagit slut, det gjorde både hans och moderatledarens redan innan förmiddagen kommit halvvägs, annars hade han säkert talat om för Schyman var skåpet ska stå. Sådant lättsinne kan bara inte tolereras.

Valrörelsens viktigaste fråga är inte Stockholm, utan den som centerns Lena Ek så klokt naglade fast. Hur ser egentligen ett regeringsalternativ till vänster ut?

Inga-Lena Fischer