En annorlunda form av kulturutbyte
Sällsynta djur, antikviteter, smycken och dyrbar konst är exempel på gods som vandrar över nationsgränserna, lagligt eller olagligt. Lagligen inhandlas mycket på aktioner över hela världen till ibland otroliga priser, men det är också väldigt mycket som smugglas.
Detta har nu uppmärksammats av miljöpartisten och riksdagsledamoten Ingegerd Saarinen, som i en motion kräver att kulturminneslagen ska förbjuda insmugglad "import" av kulturföremål. Redan idag förbjuder lagen export, men det sägs ingenting om importen.
Det är en intressant tanke och lagen borde ha justerats långt tidigare, lämpligast när muren föll. De baltiska länderna och Polen har sina förbud mot export av kulturföremål, och tullarna är så uppmärksamma de kan vara, men jag har hört talas om många fall av olaglig utsmuggling och därpå följande insmuggling. Jag har ingen statistik, men jag är övertygad om att denna form av kulturutbyte förekommer.
Det är ju inte särskilt bra att mindre lyckligt lottade länders medborgare säljer sina kulturskatter, eller kanske rent av någon annans, till höga priser. Det har, åtminstone tidigare, varit priser som uppfattas som höga i öst, men som egentligen är ganska låga, sedda med västliga ögon.
De här är ett problem som inte bara drabbar de gamla östländerna. Nu är det fattiga och krigshärjade länder som Irak, Libanon, Afghanistan och Kambodja som, enligt Saarinen, är värst illa ute. Det här är ytterligare sten på börda för redan hårt drabbade länder och det är väl inte det första område myndigheterna försöker bevaka, inte när el och matförsörjning fungerar uselt eller inte alls.
Om man då inte kan hålla koll på utförseln så bör ju vi rika västländer i stället försöka hålla koll på införseln, och i görligaste mån se till att kulturföremålen stannar där de hör hemma. Jag tycker att det här är en bra motion, men det finns säkert några juridiska aspekter på detta, som övergår min horisont.
En annan sida av samma sak blir då hur man ska hantera de värdeföremål som hamnat fel, nu och i historien. Visste ni att Sverige har en mycket fin samling gamla ryska ikoner? De finns på Nationalmuseum, men bara några få visas för allmänheten: 24 av 323.
Största delen av samlingen, 275 ikoner, skänktes av finansmannen Olof Aschberg 1933 och 1952. Han var verksam i Moskva under första hälften av 1900-talet.
Nu ska man veta att det var under och efter revolutionen 1917 som Lenin och bolsjevikerna gick hårt fram över kyrkorna och inte drog sig för att, i alla fall försöka, utplåna det ryska prästerskapet. Ikonerna behandlades också med bristande respekt, även om man i Moskva nog begrep att man kunde tjäna pengar på såväl ikonerna som Vinterpalatsets konstverk i St. Petersburg. Nu såldes gudskelov inte alla mästerverken till penningstinna affärsmän i väst, men många ikoner försvann ut ur Ryssland.
Aschberg kunde föra ut sin samling med kommunisternas goda minne. Det finns de som säger att det var han som bidrog till att finansiera oktoberrevolutionen via sin nystartade bank, Ryska Handelsbanken.
Jag ska naturligtvis inte hävda att dessa fantastiska ikoner hamnat i Sverige på olagligt sätt, men jag tycker nog att de borde återföras till Ryssland, där de hör hemma. Mot detta resonemang har "hur skulle det se ut om alla gjorde så-argumentet" dykt upp.
- Ska vi lämna tillbaka Silverbibeln till tjeckerna också, har den indignerade motfrågan blivit.
Ja, varför inte?
