Ekumeniskt om mobbning

Mobbningsdebatten i riksdagen i går hade karaktären av ett ekumeniskt möte där enigheten var stor om att tiden för länge sedan är inne för att få hejd på mobbningen i skolorna. Nye skolministern nöjde sig i stort sett med att bekräfta de borgerliga partiernas analys och förslag till åtgärder. Som företrädare för en kraftlös skolpolitik som han inte utformat själv, hade han förstås ett otacksamt läge. Omsätter han emellertid sina instämmanden i går i praktisk politik så vore det en stor framgång för oppositionen men framför allt för Sveriges skolor, deras lärare och elever. Men det är långt därifrån till månen, som gumman sa.

Återigen instämde Thomas Östros i kraven på att mobbarna, inte de mobbade, ska flyttas om inget annat hjälper. Skolan ska vara trygg och kunskapsförmedlande, reglerna ska vara tydliga, det krävs respekt och normer men det behövs också mer resurser. Det tillskott på 5 miljarder som kallats Wärnerssonpengarna ville vänsterpartiet kalla Schymanpengar och miljöpartiets Lotta Nilsson-Hedström Miljöpartipengar. Östros gjorde inga försök att återta patent-rättigheten för sitt partis räkning. Han höll allmänt låg profil även i fråga om denna roande belysning av vänsteralliansens självbilder.

Östros reträtter denna dag kan inte upptas väl i Skolverket, där mycket av den gamla flumskolesynen bitit sig fast. Vi får se om han rår på detta verk.

Efter lite dribblande var man nog ense också om att samhällets normer ska gälla även i skolan, men att de befogenheter som framför allt Lars Leijonborg (fp) kräver för lärarna, inte ska ha formen av domstol och straff. Varför då inte använda ordet tillrättavisning? Östros har ju antytt att folkpartiets förslag om ett extra skolår för dem som behöver det för att komma ifatt, skulle vara en utslagningsmaskin. Sanningen är ju, som bland annat Sofia Nilsson(c) påpekade, att det är dagens skola som är just en sorteringsapparat.

Vänsterpartiets Kalle Larsson försökte sig på en marxistisk klass-analys men hamnade snett i debatten. En poäng hade han dock i att det också är ute i samhället och familjesitutionen som en del av problemen i skolan startar. Även detta är ju okontroversiellt, för att inte säga truistiskt. Och visst är det sant att av de 100 000 som mobbas varje år är en majoritet flickor.

Förra skolministern Beatrice Ask (m) ville korrigera bilden av mobbaren som en förtryckt person. Så är det oftast inte. Mobbaren får en kick av sin verksamhet. Han/hon är stark och aggressiv.

Det gör att det recept för en bättre skola som Lotta Nilsson-Hedström ville skriva ut - dialog med eleverna - i och för sig är bra men nog måste kompletteras med lite "påtvingade" vuxenvärderingar.

Klart är att enstaka temadagar eller kampanjer, hur värdefulla de än kan vara för stunden, inte ändrar situationen på sikt. Det återstår nu att se vad av Östros bejakanden som kommer att återfinnas i form av konkreta åtgärder i den reviderade skollagen, som lämpligt nog kommer efter valet i höst.