Drivhus Blekinge
Vad är det som skapar regional tillväxt? Frågan debatterades i går på Entrepenörskapsveckan i Ronneby. Blekinge har redan nu en exceptionell utveckling om än på en relativt smal bas. Men är länet vad man menar med en funktionell region eller bara en administrativ? Vem ska leda utvecklingen - staten eller regionen själv? Vad ska vara vägledande: tillväxt-avtalet eller den kommande Blekingestrategin? Vad ska man förstå med modeord som kluster och innovationsprocesser? Ibland blir svaren svävande.
Det samlade intrycket av denna debatt som har så många aspekter är väl att det nu är många bollar i luften och många aktörer på gång. Det är något nytt redan detta i ett län som haft så svårt att ta gemensamma tag.
Ett annat intryck: även om Blekingepaketen lade en grund för den utveckling vi sett, så är det inte en metod att möta framtiden. Nu handlar det mera om mobilisering av alla goda krafter. Vertikalt och horisontellt.
Professor Gabi dei Ottati från Florens som framträdde vid den här konferensen pekade på framgångsfaktorerna i de nord-italienska regionerna. Det handlade framför allt om att företagen frodas om det finns en social pakt med det omgivande samhället. Företagsamheten är en naturlig del av det dagliga livsmönstret. De är flexibla och de förstår att konkurrera samtidigt som de kan samarbeta för det gemensamma bästa. Man kan inte planera fram utveckling uppifrån, men den uppstår inte heller spontant.
Det är en bra sammanfattning.
Det är visserligen slumpen som leder till de nya idéerna men slumpen måste hjälpas på traven. Politik och myndigheter, företag och kluster (som kanske inte finns i den ekonomiska teorin men väl i sinnevärlden) samt forskning och utbildning. Allt detta är oumbärliga krafter för framåtskridandet. Nu är bara frågan hur man skapar den sociala pakt, den attityd bland människor som är tillåtande till företagsamhet och ser det som något som är bra för alla. Här finns det ideologiska kvarnstenar att lyfta av i Blekinge innan man kan gå vidare. Det blir politikernas uppgift. Men också fackliga organisationer måste bli mindre konfrontativa. Industrikapitalismens tid är förbi. Nu går vi in i den nätverksbaserade kapitalismens tidevarv.