Det vitryska presidentvalet är inget val

Om man anstränger sig riktigt så kan man acceptera att det kan kallas val i så motto att människor går till vallokalerna och röstar. I går kväll visade sig valdeltagandet ha varit oväntat stort. Men att kalla det val i dess riktiga betydelse, att välja mellan olika kandidater är överdrivet. Formellt finns det tre kandidater, men i valrörelsen har det bara funnits en kandidat, Aleksander Lukasjenko, sittande president.

Han har makten över alla medier. De som varit oppositionella har han stängt och såväl journalister som politiska motståndare har försvunnit på märkliga sätt. Det råder inget tvivel om att det är Lukasjenko och säkerhetspolisen KGB som ligger bakom. Det heter fortfarande KGB. Vitryssland är det enda land som behållit det gamla namnet. Han har för övrigt hållit fast vid hela sovjetstuket, från kolchoser till de mastodontindustrier som var så typiska för sovjettiden.

Redan innan valet hade inletts förklarade den statliga valkommissionens ordförande att Lukasjenko kommer att vinna med 76 procent av rösterna! Det lär fuskas rejält. Det talas öppet om att ansvariga inom den olika valdistrikten i huvudstaden Minsk har fått blanka röstsedlar att fylla i. Det sägs också att valansvariga i en del distrikt fått direkta order att se till att Lukasjenko får minst 90 procent av rösterna. Sovjetfasoner!

Det är märkligt att Europa inte kan bli kvitt den siste av diktatorerna. Folkpartiledaren Lars Leijonborg medverkade i helgen i en manifestation för demokrati i Vitryssland och då sa han att Lukasjenko borde ställas inför en oberoende domstol för att alla försvinnanden och mordpatruller ska kunna granskas och att Lukasjenko måste ta ansvar för sina gärningar.

Men det finns trots allt ett hopp att oppositionen så sakteliga ska kunna bringa "Luka" på fall. I det arbetet behöver man stöd utifrån. Därför håller jag faktiskt med en av de svenska valobservatörerna, en av dem som fått komma in i Vitryssland, Urban Ahlin, socialdemokratisk riksdagsman. Han menar att isoleringen av Vitryssland bara gynnar Lukasjenko.

Det var ju likadant i Serbien, under bombningarna. Ju mer kritik, avståndstagande och direkta angrepp som riktades mot Serbien, desto mer ställde man upp bakom Slobodan Milosevic - till en början.

I det här sammanhanget kan Internets betydelse inte nog uppskattas. De finns många unga människor som håller kontakten med omvärlden och ser att det finns andra sätt att styra ett land. De kämpar för att även Vitryssland ska uppnå det som kännetecknar en demokrati; yttrande- informations- och föreningsfrihet samt fria val. Det kommer att ljusna för Vitryssland också, men det tar tid.

Den som är intresserad av vad som händer i Vitryssland kan gå in på nätet på http://www.vitryssland.nu eller om du behärskar engelska, www.ballad.org - Östersjöinstututets nättidning för Östersjöområdet, eller de stora internationella mediaföretagens hemsidor.