Det sjuka arbetslivet

Ännu en rapport, den här gången från TCO, slår larm om tillståndet i det svenska arbetslivet. Kostnaderna för ohälsan uppgår till 92 miljarder - en ökning med nio miljarder på ett år. Utslaget på varje svensk är det 25 000 kr. Kvinnorna är i snitt borta från jobbet sex veckor och männen fyra.

I Blekinge har ökningen ifråga om ohälsa varit kraftig.

Den tyngsta orsaken verkar vara stressen och pressen. I synnerhet gäller det nog kvinnorna som ju fortfarande ofta ska möta krav från såväl arbetsgivaren som familjen. Besparingsplaner som kanske varit nödvändiga för att rädda verksamheter, har gjort arbetsbelastningen för stor. Men man ska inte glömma att det finns en fritidsstress och ett fritidsarbete som även det betungar.

När man sedan noterar att sex av tio gått till arbetet trots att de ansett sig vara sjuka, så har vi alltså ett sjuktal som egentligen är ännu större än statistiken visar.

Varje dag ökar kostnaderna för ohälsan med 25 miljoner kronor. Det är inte överdrivet att tala om en explosiv utveckling. TCO-ordföranden Sture Nordh påpekar med all rätt att det är pengar som skulle göra mycket större nytta om de kunde användas för att hjälpa människor tillbaka till jobbet och hälsan. Finsamidén är en metod att göra det genom att försäkringskassan får använda sjukersättningsmedel till att köpa rehabilitering för. Men det är ett system som socialdemokraterna är motståndare till.

Kostnaderna för sjukskrivningen är nu större än för arbetslösheten när den var som värst. Och något radikalt måste snart göras. Det kan annars bli en ryggsäck som samhället inte kan bära. För varje sjukskriven ökar trycket på de kvarvarande.

Det som nu diskuteras att människor ska kunna arbeta kvar längre än till 65 år, kanske så länge de kan och vill, är en nödvändig förändring för att möta den arbetskraftsbrist som väntar, särskilt i vårdsektorn där kvinnorna är i flertal.

Idéer om att reducera arbetsgivaravgiften för arbetsgivare med god arbetsmiljö och bra förebyggande arbete kan också vara en väg. Att få bort arbetsplatsmobbningen hör även det till det som bör få uppmärksamhet. TCO tänker sig en nationell handlingsplan för att komma till rätta med problemen, i kombination med en stor investering i rehabilitering. Antagligen skulle det ha en gynnsam inverkan. Men om människor sedan återgår till en arbetsmiljö som är lika stressande som när de blev sjuka så är inte mycket vunnet.

Men frågan är om det kan rädda situationen. I ett samhälle som är så stressat och prestationsinriktat att barn får hjärt- och kärlsjukdomar är det något som är i grunden fel i synen på varför vi lever. Så hektiskt och neurotiskt som vi lever i dag har människor i Sverige nog aldrig levat tidgare, och det trots att vi oftast inte behöver göra det för vår överlevnad.

FOTNOT: Rapporten kan läsas på www.tco.se