Det börjar brännas
Socialdemokraterna vill se till att den handlar om arbetslösheten, arbetslösheten, arbetslösheten.
För dem kommer den dessutom att handla om, att man för död och pina inte kan förlora ett val till.
Igår, när vårpropositionen debatterades i riksdagen, handlade det mycket om vem Sverige ska jämföra sig med när det kommer till resultat för landet. Det är en visa vi kommer få höra mycket av, lita på det.
Ska vi jämföra oss enbart med länderna i toppen, eller ska vi faktiskt jämföra oss med hela Europa? Svaret på den frågan ger förstås avgörande skillnader i resultat.
Jämför vi oss med Nordeuropa, Skandinavien och Tyskland sticker vi ut mindre. Men jämför vi oss med hela EU ligger vi bra till ekonomiskt. Mycket bra, till och med.
Med tanke på styrkan i den ekonomiska krisen ute på kontinenten kan man till och med säga lysande.
Kampen i valrörelsen kommer att handla om vilken av dessa bilder som ska vinna. Hittills har den svenska regeringen gjort ett bra jobb i att sätta agendan - men kommer det att räcka till en valrörelse med de ekonomiska prognoser som nu ligger på bordet?
Finansminister Anders Borg (M) har tvingats att skriva ned sina prognoser flera gånger, senast i vintras. Arbetslösheten stiger och riskerar att bli fortsatt hög. Tillväxten skjuts ett år på framtiden.
Det blir kämpigt att gå in i en valrörelse med det i ryggen.
Upplägget kan mycket väl handla om taktik. Om finansministern sätter en sämre prognos nu kan man skriva upp den sen. Samtidigt vet vi att den ekonomiska krisen i Europa knappast är överstånden. Finansdepartementet har exempelvis tagit fram ett alternativt scenario med utgångspunkt i att reformer eurozonen inte blir av. Enligt det scenariot kan arbetslösheten stiga till tio procent under 2015.
Det gäller att alliansen skaffar sig duktiga valstrateger för att klara något sådant.
Samtidigt är Sverige ett av de stabilaste länderna i världen att investera i. Våra ledande politiker (statsministern, finansministern) har ett förtroende som är grundmurat i väljarkåren. Statsskulden är låg, våra offentliga finanser är i sjungande god form.
Inte ens Ulla Andersson i Vänsterpartiet kan anföra något mot dem, trots den som vanligt hätska retorik som alltid väller fram från det hållet.
Oppositionen är därtill politiskt splittrad, till exempel i synen på arbetsgivaravgifter för unga, där Miljöpartiet har svängt och numera inte längre vill höja avgifterna. Synen på företag i välfärden skiljer också Miljöpartiet åt från S och V.
Men det gällde ju jobben, jobben, jobben. Om inte arbetslösheten börjar sjunka kan det vara svårt att nå fram till väljarkåren med andra argument.