Det blev ingen jobbpakt
Men att det var Svenskt Näringsliv som lämnade förhandlingarna beror på de krav som LO ställde. De hade inte med ungdomsarbetslösheten att göra. Enligt Svenskt Näringslivs vice vd Christer Ågren handlade det om arbetsrätten, pensionsfrågor och a-kassan.
LO vill ha ett stopp på alla förändringar av arbetsrätten. Därifrån vill man också stoppa en utredning om uppsägningar av personliga skäl till exempel. Rimligt att döma har det knappast med ungdomsarbetslösheten att göra.
Att då som Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven tala vitt och brett om en ”stor prestigeförlust för statsminister Fredrik Reinfeldt (M)” känns lite nervöst från hans sida. Det som jobbpakten handlade om är ju exakt det som Stefan Löfven var pappa till under sin tid som IF Metalls ordförande, yrkesintroduktionsavtal.
Nå, det är ju tre parter som har misslyckats, inte bara regeringen. Det som tidigare varit en viktig kugge för att göra något åt ungdomsarbetslösheten duger tydligen inte längre, trots att det kommer från fackligt håll. Det borde vara lätt att komma överens i den frågan, men Stefan Löfven kallar det ett "politiskt spel". Så är det naturligtvis.
Det hade varit en fjäder i hatten för regeringen om det blivit en jobbpakt. Men Stefan Löfven sa i sin presskonferens att ”det inte är det viktiga vem som gjort vad, nu gäller det att komma vidare". Han var helt klart på flykt från ämnet.
Misslyckandet med jobbpakten gav ändå Stefan Löfven tillfälle att inför varenda mikrofon dra Socialdemokraternas egen medicin för att minska arbetslösheten bland våra unga samtidigt som han mångordigt kritiserade regeringen.
Som om det skulle hjälpa.
Stefan Löfven kunde inte "kommentera vad som hänt mellan de tre parterna, det vill jag inte lägga mig". Sedan när har kontakterna mellan partiet och LO upphört? Vi känner ju väl till hur viktigt det fackligt-politiska samarbetet är. De krav som LO ställde redan förra året och som nu fått arbetsgivarna att hoppa av kan ju inte ha varit obekanta för partiledningen.
Det är inte ungdomarna som är viktigast utan arenan för politiska utspel. Och då hör det naturligtvis till att LO:s ordförande gråter krokodiltårar och ”beklagar djupt, mycket djupt” att det inte blir någon jobbpakt.
Om det skulle visa sig att de skäl som Svenskt Näringsliv anför inte är hela sanningen har man tappat all trovärdighet. Man kan ju undra eftersom LO sade sig acceptera det ursprungliga upplägget i höstas. Redan då borde ju LO:s krav ha varit kända för arbetsgivarna. Då är det lite sent att reagera först nu.