Den fria svenska kyrkan

Svenska kyrkan är som bekant inte längre någon statskyrka. Men man slarvar med definitionerna om man kallar den för en frikyrka. Däremot kan man säga att det är en friare kyrka.

Det nyss genomförda kyrkovalet visade på ett kraftigt ökat valdeltagande. Om det nu ska ses som ett ökat engagemang i den friare kyrkan eller bara som en mobilisering mot de mörka krafter som representeras av sverigedemokraterna kan man alltid diskutera.

Nu föreslår Missionsförbundets ledare Krister Andersson att man ska lägga ner Svenska kyrkan och skapa en enhetlig och allena svensk kyrka, en ekumenik driven till sin yttersta konkretion, alltså. Antingen är man kristen eller så är man det inte.

Idén har sin förtjänster. För utomstående är det svårt att förstå att bittra lärostrider så fått överskugga det centrala budskapet som det fått göra genom århundradena. När nu staten inte längre har något inflytande över Svenska kyrkan så skapas också förutsättningar för ett närmande mellan samfunden.

Som ärkebiskop K G Hammar påpekade vid ett möte med några liberala redaktörer häromdagen så har Svenska kyrkan länge varit mer självstyrande än det allmänt anses och de fria samfunden mindre fristående än de velat påskina. Historiskt sett är det ett större avsteg från de grundläggande lärosatserna i frikyrkorna när de numera låter staten sköta uppbörden av kyrkoavgiften än man normalt tänker på. Frikyrkorna har inte heller avvisat statsstöd till lokaler med mera. Därmed finns ett beroende av statsmakten också på den sidan. Ingen står helt fri från beroenden.

Samtidigt kan man slå fast att under statskyrkotiden tog kyrkan ut skatt enbart av sina medlemmar och man hade ett långtgående självstyre. Att formellt befrias från banden till den värdsliga makten har därför mest inneburit en mental omställning, anser ärkebiskopen. Nu känns ansvaret för den egna kyrkan så mycket mera påtagligt. Han är ändå imponerad av att 50 000 människor är villiga att ta på sig detta ansvar som kan komma att medföra att de tvingas ta svåra beslut, till exempel om att lägga ner verksamhet i avfolkningsbygder.

Sekterismen har sin tid, ekumeniken sin. Kanske får Krister Andersson gehör för sin idé småningom. Frikyrkorna har ju stora problem med att rekrytera nya medlemmar. Det är en krass verklighet. Svenska kyrkan har ännu 7 miljoner medlemmar eller 83 procent av befolkningen medan Missionsförbundet som är den största frikyrkan har 63 000. Mot den bakgrunden blir det snarast tal om ett uppslukande av frikyrkorna. Det kommer att resas många känslomässiga spärrar mot en sådan utveckling, det kan man var helt övertygad om. Lärostriderna lär väl inte upphöra heller, men de kommer att utkämpas inom den nya enhetskyrkan. I en avlägsen framtid avtecknar sig nya avknoppningar och utbrytningar.