De gröna vacklar om EU
För en tid sedan framträdde ett antal ledande miljöpartister i en debattartikel och begärde att miljöpartiet ska avskaffa partiprogrammets krav om upplösning av EU. Ja, det är faktiskt inte bara ett svenskt utträde ur EU som mp kräver. Man kräver att unionen ska upplösas. Inte så lite förmätet!
Nu vann nejsidan euroomröstningen och eftersnacket pågår om huruvida partiet ska gå vidare och begära en folkomröstning till. Den här gången skulle omröstningen gälla det nya EU-fördraget. Jämsides med denna ortodoxa rörelse finns således en mer pragmatisk rörelse i partiet, en rörelse som tycks växa sig allt starkare. Det är den som kommer till uttryck i debattartikeln. Andra gröna partier
i EU ser ju EU som ett värdefullt instrument för ett miljövänligare Europa. De svenska gröna är fundamentalisterna, de mest radikala. De riskerar förstås att förlora i inflytande med en sådan exceptionell hållning.
Avsikten var att få igång en debatt på kongressen i februari, men partiledningen har satt p för den saken. Den här programpunkten ska inte få diskuteras. De gamla vänstertagen sitter i. Locket på. Frågan skjuts fram till 2005.
Vad partiledningen inte vill ha är en het diskussion inför EU-parlamentsvalet i sommar. I det valet ska partiet framträda i full EU-skeptisk skepnad och dess kandidater ska väljas in på den förutsättningen. Sedan kanske partiet ändrar ståndpunkt. Allt lutar väl åt att så blir det 2005, om inte partiet spricker på frågan.
Det är intressant att läsa en intervju som tidskriften Arena gjort med språkröret Maria Wetterstrand. Visst försvarar hon partiprogrammet, men när hon resonerar vidare klingar tvärsäkerheten snabbt av. Nejsegern gav inte automatiskt väljarnas stöd för ett utträde. Då riskerar utträdesparagrafen att bli en republikparagraf som inget betyder. Wetterstrand medger att det behövs samarbete och hon hoppas att ett utanförskapets Sverige skulle kunna ha en roll som föregångsland. Det kan dock lika gärna sluta med att EU-länderna "ser oss som kompletta idioter".
Hela intervjun är fylld av reservationer. Ett utträde kan bli kontraproduktivt. EU:s roll för att minska gränsernas betydelse är förstås viktig . . . men . . .
Det finns i miljöpartiets tänkande en övertro på närdemokrati. Det leder till en övertro på nationens välsignelse. Det är som om nationalstaten vore det bästa svaret på kraven om ökad demokrati. Men inte ens det är bra. Det finns för mycket centralstyrning inom landet också! I vissa stunder låter det som om mp ville ha en interkommunal utrikes- och handelspolitik för Europa. I globaliseringens tidevarv blickar mp tillbaka mot sockenstugan. Hela attityden är konservativ.
Sådana romantiska föreställningar har emellertid övriga gröna partier i Europa sedan länge övergett. När de gröna nu samlats kring ett gemensamt valmanifest inför 2004 skyler man över oenigheten och kallar den "mångfald". Det sannolika är att de svenska, ortodoxa miljöpartisterna kommer att ansluta sig till de kontinentala.
