Där grusades hoppet

Hon sa nej, igen. Margot Wallström, tidigare socialdemokratisk minister, men numera kommissionär och vice ordförande i EU-kommissionen, kommer inte tillbaka till Sverige, i alla fall inte för att bli partiordförande hos socialdemokraterna.

Detta definitiva besked lämnade hon i går, sedan alltför många frågat och bönat om att hon skulle komma hem igen. Det blev till slut så många, så ofta, att hon ville markera sitt beslut definitivt.

Hon har sagt ifrån tidigare, men det verkar som om alltför många trott, att det skulle gå att övertala henne. Behovet är stort, inte för att Göran Persson tänker avgå i närtid, men många vill ha en klar arvtagare inför valrörelsen. Det är svårt att tro att Göran Persson skulle kunna ställa upp i ytterligare en valrörelse, 2010. Om han lyckas hålla sig kvar på statsministerstolen, efter nästa val, vilket Gud förbjude, så har han suttit där i ett decennium. När han tillträdde sa han att det skulle handla om fem år. Nu är det nio.

Pär Nuder går inte hem i stugorna, inte heller Thomas Östros, så vem kan stå på tur? Någon yngre, kanske. I så fall handlar det väl om justitieminister Thomas Bodström, folkhälsominister Morgan Johansson eller kommunikationsminister Ulrica Messing. Övriga torde knappast göra sig besvär.

Partisekreterare Marita Ulvskog låtsades som om frågan inte ens varit aktuell, när hon skulle kommentera Wallströms besked. Nej, det finns inget behov av någon efterträdare. Göran Persson har inte antytt att han tänker avgå. Dessutom påpekade hon att i omröstningar om populära personer, brukar listan toppas av Göran Persson och Mona Sahlin. Hon tycker att det är en verklig tillgång med så populära företrädare, och att hon är glad över att tillhöra ett sådant parti.

Så talar en sann partisekreterare. Man kan bara undra vilken popularitetslista hon talar om. Partiets interna?