Dags för nya strategier
Samarbete är nyckeln till framgång. Det visar det äntligen framgångsrika arbetet kring den planerade utbyggnaden av E 22. Inte förrän alla kommuner och län slog sig ihop om E 22 som motorväg från Malmö till Norrköping blev det verklig fart i frågan. I princip kan man säga att saken är klar, möjligen är det oklart när det kan bli färdigt, eftersom den här typen av arbeten tar upp till tio år att genomföra. Det ligger nu på Vägverket, länen och kommunerna att se till att planarbetet "går på räls".
Dessutom ska naturligtvis Vägverket se till att rätt antal miljoner ur den stora infrastrukturpåsens 364 miljarder satsas på E 22. Den bortre gränsen för den planeringsperioden är 2015, tretton år till. Så lång tid ska det naturligtvis inte ta, men planeringen måste få ha sin gång. I prioriteringarna ingår också järnvägarna och listan över projekt och tillhörande tidsplan ska redovisas till regeringen senast fjärde augusti nästa år. Vi är förvissade om att såväl E 22 i hela sin längd samt Kustbanans elektrifiering kommer att finnas med i det paketet, eftersom planeringsarbetet är i full gång för bägge projekten.
Så, vilken strategi gäller för fortsättningen? Vad är på gång i våra grannlän? Ja, i Kalmar jobbar man hårt med Ostkustbanan. Är det ett projekt som Blekinge och Skåne kan ställa upp och jobba tillsammans med Småland i? Vad säger man i Växjö? Är man i Skåne intresserade av att lobba hårt för Sydostlänken, järnväg från stambanan vid Älmhult ner till hamnen i Karlshamn? Det borde vara intressant för Skåne, eftersom all trafik som går på underdimensionerade järnvägar i Skåne, inte alls ska till Skåne utan vidare ut i Europa, eller från Europa upp i Sverige. Och när kan Tvärleden förverkligas? Vilka allianser skapar man upp mot Göteborg?
Ett järnvägsprojekt som nu förhoppningsvis kommer att prioriteras av Banverket är en ny järnväg mellan Kristianstad och Höör. Kanske Ostkustbanan kan länkas till Kustbanan och fungera som regionförstorande infrastruktur? Hur ser de gemensamma infrastrukturstrategierna i södra Sverige ut? Är Skåne mer intresserad av att lobba för "Europakorridoren", en ny järnväg från Helsingborg via Jönköping till stambanan? Är det fråga om både och eller är det antingen eller?
Till detta kommer de kommunikationsleder som går över vattnet. Ska färjan från Kaliningrad gå till Simrishamn eller Ystad? Eller till Blekinge? Ska en ny färjelinje öppnas från Karlshamn till Rostock? Hur resonerar man i kommunikationsfrågorna i södra Sverige?
Klart är att visst kan vi i Blekinge lägga upp våra strategier och önskemål, men vi är mycket små i ett nationellt perspektiv och pyttesmå internationellt.
Den här perioden för infrastruktursatsningar sträcker sig till 2015. Backa tretton år i tiden och titta på hur många färjeförbindelser över havet vi hade då. Idag har vi färjor till Gdynia i Polen, Liepaja i Lettland och Klaipeda i Litauen. Det var det få som trodde då. Det gäller alltså att tänka långsiktigt och skapa de rätta allianserna.
Inom tio år är Skåne, Blekinge och Småland en med goda kommunikationer lika välförsedd region som Mälardalen, där vårt Stockholm heter Malmö/Köpenhamn. Dessutom har vi hela södra Östersjöområdet som vårt omland.
I det perspektivet känns både E 22, Tvärleden, Sydostlänken, Ostkustbanan, en uträtad och elektrifierad Kustbana, helst dubbelspårig, och en ny järnväg mellan Höör och Kristianstad som viktiga pusselbitar i ett regionalt, men också internationellt perspektiv. 2015 är Polen och de baltiska staterna sedan länge medlemmar i EU. Vilka allianser finns över havet? Hur ser kommunikationerna över södra Östersjön ut då?
