Dags att vakna ur dvalan
Det har blivit allmänt känt under dessa dagar att incidentberedskapen bara fungerar vissa tider på dygnet. På Lunchekot kunde man höra i går, tisdag, att den bitvis är ersatt med radarspaning.
Istället förlitar sig svensk försvarsmakt på att Nato ska komma till undsättning. Vårt nära samarbete med försvarspakten har aldrig stått så klar och tydlig - och hur beroende vi faktiskt är av det samarbetet.
Ibland kallas Nato-debatten i Sverige för både hypotetisk och akademisk. Den bedöms som "inte aktuell" eftersom frågan klyver somliga riksdagspartier på mitten. Det är ju ett bekvämt sätt att avfärda en besvärlig fråga.
Men påskens händelser visar att debatten inte alls är akademisk eller hypotetisk. I dag är Sveriges försvarssystem helt anpassat till Nato-standard. Beroendet av Nato och USA är nu så stort att i väsentliga delar kan de svenska stridskrafterna inte längre användas självständigt. Så skriver Allan Widman (FP) på Dagens Nyheters debattsida i en mycket tänkvärd artikel om Sveriges förhållande till Nato. Och sanningen är, vilket väl borde vara allmänt känt vid det här laget, att vi alltid har haft ett nära förhållande till Nato.
När Natos ordförande Anders Fogh Rasmussen var på besök på Folk och Försvars konferens i Sälen var det idel familjära tongångar som gällde.
Men när det kom till reda besked var det ingen tvekan: Sverige är inte medlem och omfattas heller inte av Natos skydd i en krissituation.
Detta borde vi fundera på - noga.
En inrikespolitisk reflektion: Försvarsfrågan har förvandlats från en moderat paradgren till dess akilleshäl. När alliansen bildades och de gamla Moderaterna blev nya var säkerhetsfrågan inte lika brännande som idag. Frågan ansågs inte längre som särskilt angelägen.
Sedan dess har mycket hänt - bland annat kriget i Georgien. Men moderaterna har hållit fast vid sin tes, att försvarsfrågan inte är någon valvinnare.
Det må vara hänt. Men det kan mycket väl visa sig vara ett rejält sänke för ett parti att negligera försvars- och säkerhetsfrågan. Speciellt efter händelser som de i påskas.
Speciellt om främsta företrädarna för partiet i de frågorna ger ett intryck av att vilja sopa alltihop under mattan.
Bästa moderater. Det är dags att vakna ur dvalan.