Dagens mat retar kräkreflexen
I dag är det den 21 september och Sverige får snart en ny regering. Men låt oss för ett ögonblick dröja kvar vid en av socialdemokraternas - om än mera perifera - valfrågor.
Några dagar innan valet gick skolminister Ibrahim Baylan ut i media och sade att han vill göra grund- och gymnasieskolan till en läsk- och godisfri zon, och han flaggade för skärpta regler i skolan som ett medel för att nå dessa mål.
Låt oss lämna diskussionen om skolministerns förslag därhän så länge. Och nöja oss med att konstatera att han trots allt satt fingret på ett samhällsproblem.
I många grundskolor finns det fortfarande kiosker som säljer läsk, godis och bullar. Om föräldarna till barnen i dessa skolor insåg matvanornas betydelse för det egna barnets hälsa och inlärningsförmåga, ja då är jag övertygad om att de förr eller senare skulle göra uppror - starta namninsamlingar för att stänga kiosken eller rensa ut sötsakerna ur sortimentet eller demonstrera utanför utbildningsnämndens kontor.
Några sådana protester har i alla fall jag inte hört talas om. Därför tror jag också att vi behöver utbildas av våra politiker.
För läget är akut - i alla fall om jag får tro mina egna, och sonens, smaklökar.
På en av sommarens bilresor stannade vi till vid en Statoil-mack för att köpa något drickbart till treåringen. Eftersom han nobbar kolsyrad dricka och en literförpackning mjölk var praktiskt omöjlig att hantera i bilen återstod saft. Värmeböljan hade rensat hyllorna på allt annat än färgglada Mer och Festis i märkliga smakkombinationer. Det fick bli en Festisflaska med knallrött innehåll - Festis Lust.
Jag dricker själv aldrig vare sig saft eller läsk. Det mesta är för sött för mina smaklökar. Jag har till och med svårt att uppskatta klassiker som julmust och Fanta. Men en klunk av Festis Lust var nog det värsta mina smaklökar utsatts för. Den extremt sockermättade och artificiella fruktsmaken fick dem att sparka bakut.
När den långa bilresan var till ända och vi pustade ut hemma hos farmor förstod vi först inte varför sonen så oväntat kräktes en knapp halvtimme efter drickapausen. Men när min syster och fyrabarnsmamma berättade om liknande erfarenheter efter saftinköp fick vi sambandet klart för oss: Hans mage reagerade som mina smaklökar på den sötsliskiga Festisen och skickade ut den ur matsmältningssystemet.
Mycket av det vi hittar i mataffären - som den illröda Festis-kreationen vi köpte - är sötat så till den milda grad att det med råge passerar gränsen för vad vi människor rimligen borde få smak för.
När köpesaften till och med får den ovane konsumenten att spy, då är det dags att ifrågasätta omdömet hos den som knåpat ihop receptet. Och trovärdigheten hos nutidsmänniskans smaklökar.
