Då byter man ämne

Kommunal fick från många talarstolar i går det stöd för sin strejk som hon efterlyste när hon själv majtalade. Det kom bland annat från Metallbasen Göran Johnson i Sölvesborg och det kom från vice statsministern Margareta Winberg i Varberg. Winberg talade som sig bör mycket om vad högre kvinnolöner betyder för jämställdheten och kvinnors oberoende. Men hon talade också om att hennes regering inte orkar hålla ersättningsnivåerna uppe i socialförsäkringssystemet. Varifrån ska då pengarna tas till lönehöjningar åt de kommunalanställda, frågar man sig även om det huvudsakligen är kommunerna som ska betala notan. Många s-kommunalråd kände sig säkerligen kluvna inför "stödet". Det återstår alltså att se vad det har för tyngd vid förhandlingsbordet. Andra fackliga organisationer har dessutom varit betydligt svalare än man kan tro av Metall-Johnssons tal.

Risken är att om Kommunal lyckas alltför väl så kommer det att reta andra förbund att komma med kompensationskrav. Och då flammar inflationsbrasan snabbt upp.

Arbetarrörelsens majfirande känns alltmer otidsenligt. Tågen är på många håll korta och glesa. Parollerna alltmer uttunnade. Och i år den sorglustiga munkavledebatten som avslöjar hur svårt det är att hålla samman denna stora rörelse i en tid av inidvidualitet.

Med fyrtio-femtio år av nästan oavbrutet regerande finns det inte längre någon att resa krav emot än den egna rörelsen. När den börjar nedmontera välfärden byter man därför ämne och talar om Irak, freden och Bushs inrikespolitik.

Annars hade det funnits nog med brännande ämnen att fördjupa sig i. Till exempel den skenande ohälsan, den uteblivna tillväxten, företagsflykten, bristen på nyföretagande, skattetrycket, bostadsbristen, uteliggarna, arbetslösheten och mycket, mycket annat. Mycket litet av detta har berörts i majtalen.

Första maj är inte en dag för självrannsakan. Det är en dag för självbelåtenhet, även om årets första maj gav mindre anledning för det än på länge för Rörelsen att vara stolt och nöjd.