Bostadsbristen hotar Blekinges tillväxt
Det byggs ganska lite i Sverige. Hyresrätter byggs nästan inte alls. Byggherrarna vågar inte ta risken att de ska stå med en fastighet som inte ger någon avkastning utan kanske till och med går med underskott. Bostadsminister Lars-Erik Lövdéns investeringsbidrag har inte betytt någonting för att ändra på situationen.
Såsom i riket, så ock i Blekinge. I går hade Sveriges Fastighetsägare Syd och Sveriges Byggindustrier bjudit in till diskussion i Ronneby om bostadsbyggandets betydelse för att länet ska utvecklas. Det var en dyster tillställning. Byggkostnaderna stiger medan de avtal som hyrorna ligger på inte på långa vägar kompenserar för prisstegringarna. Industrin börjar oroas för att det inte ska gå att rekrytera folk. Nyinflyttade har ingenstans att bo.
- Varför ska jag ta risken att bygga för 17 000 kr/kvm när jag kan köpa äldre fastigheter för 4 000 kr/ kvm, sa till exempel Thomas Berntsson, stor fastighetsägare i Karlskrona som köpte en ansenlig del av Karlskronahems bestånd.
Och Karlskronahem har inga planer på att bygga.
Denna stagnation kan få allvarliga konsekvenser. Vad betyder det till exempel om ingen vågar bygga hyresrätter på Pottholmen i Karlskrona? Tillgången på bostäder har sjunkit snabbt i Karlskrona. I Sölvesborg är det balans mellan tillgång och efterfrågan och i Olofström råder det brist på vissa bostäder och är överskott på andra. I Karlshamn råder fullkomlig byggstiltje vad gäller bostäder. Och dit väntas 100 studenter - minst.
Men varför har det blivit så dyrt? Det kan finnas många skäl, varav några kom fram i debatten i går. Byggmaterialdelen har uppmärksammats på sistone. Studentbostäder i Ronneby står tomma därför att materialkostnaderna drivit upp hyran för mycket. Branschen vill dock inte överbetona vare sig den faktorn eller byggoligopolet. Man pekar bland annat på att standarden och kvaliteten också ökat.
Problemet är det svenska regleringssystemet, det så kallade bruksvärdessystemet som innebär att hyresnivån anges av allmännyttan. Det har lett till att bostadskapitalet minskar, ett renoveringsberg byggs upp, det blir svarthandel och bostadsbrist - och det hämmar tillväxten. Den svenska bostadspolitiken är ett fiasko. När subventionerna försvann upphörde också lönsamheten - som man inte kunde ta ut i form av högre hyror.
Någon form av konsumentstyrning kommer i alla fall förmodligen att bli nödvändig. Professor Bengt Turner har på uppdrag av Sveriges Fastighetsägare undersökt om konsumenterna kan tänka sig differentierade hyror. Och de kan de i ett spann på cirka 30 procent. De vill betala mer för att få bo i en stadsdel med gott rykte där det finns grönska och matbutik, bra med offentlig service och där lägenheten är av hög kvalitet. Det är alltså den så kallade lägesfaktorn som verkar betyda mest.
I Malmö görs försiktiga försök. Inga sådana planer finns för Blekinge.
Sveriges befolkning ökar inte. Det gör att kommuner och regioner som vill få tillväxt måste ta folk från varandra i detta nollsummespel. Plus att viss arbetskraftsinvandring blir nödvändig. Speciellt är det vårdomorådet som har de riktigt stora rekryteringsbehoven.
Frågan är om kommunerna har så mycket att locka med utöver attraktiva lägen. Trädkramarna bör hålla uppsikt på planarbetet framöver. Det kan bli nödvändigt att introducera hyresdifferentiering. Men här har vi förstås ett ideologiskt katekesställe som det gäller att ta sig förbi så länge vi har en regering som ser stopplagar som ett sätt att bedriva framtidspolitik.
Eftersom urbaniseringen fortsätter och folk främst flyttar till storstäderna, vill det till att mindre kommuner - och dit måste alla i Blekinge räknas - gör sig ännu vackrare. Utan bostadsbyggande ingen inflyttning. Utan inflyttning ingen tillväxt. Utan tillväxt ingen välfärd.
