Blanka böcker på bokrean

Vad är det för fel på mig, undrar jag där jag kryssar mellan bokborden. Alla dessa glassiga, slätstrukna omslag. Det är som om mina blickar studsar på dem och dömer blixtsnabbt: Ointressant, ointressant, ointressant...

Jag har inte handlat något på bokrean på säkert åtta-tio år. Den har upphört att vara intressant för mig, och det känns sorgligt.

Alla dessa specialupptryckta upplagor, dessa kartonnagepärmar! Det känns liksom som om det är fusk. Jag vill inte ha blanka kartonnagepärmar när jag handlar på rean. Jag vill ha lite skrovliga och udda böcker, böcker som uppenbarligen har legat på lagret (finns det sådana numera överhuvudtaget?) i väntan på Den Stora Festen i februari.

Vid midnatt, natten till bokreans start, brukade bokhandelns dörrar slås upp. Det var rena lyckan. Då kunde man hämta ut sin förbeställda kasse med böcker, och så gick man hem och frossade i de härliga, udda titlar som man lyckats bärga hem - språk, historia och film var mina önskeområden. Gärna i kombination: filmens historia.

Ett av mina mest udda fynd, som jag fortfarande har hemma, är den lilla, fullständigt hopplösa lilla boken Ryskans centrala ordförråd (ja, jag vet...). En bok där orden sorteras i ämneskategorier istället för i bokstavsordning som i normala uppslagsverk. Det var en av mina första böcker om ryska språket, och jag hängde över den där boken och försökte lista ut hur bokstäverna skulle uttalas. Jag tror inte det gick så bra. Men jag hade den med mig på bussen till och från skolan, för att titta i.

Sådant hittar man helt enkelt inte nuförtiden. Numera verkar allt ha uppslukats av deckare och kokböcker - farväl alla udda och knasiga titlar.

Det tycker jag är otroligt synd. Det är ett uttryck för det hårda trycket på bokbranschen - otroligt konjunkturkänslig, långt, långt ifrån den verksamhet som de höll på med för tjugo år sedan.

Nu finns förstås alltid nätet. Där kan man hitta hur många udda titlar som helst, när som helst och var som helst. Men det är inte samma sak att få ett bokpaket hem i brevlådan som att ta emot den där hett efterlängtade kassen med böcker över disk.

Möjligen kan det uppvägas av att man kan hitta de mest underbara och udda filmer på nätet numera, vilka överhuvudtaget inte kunde uppbådas för pengar på den tiden.

Håhåjaja. Tiden går och vi med den.