Belgien går till val

På söndag är det parlamentsval i Belgien. Återigen uppenbaras det hur stora motsättningarna är och hur okänsligt man gick tillväga den gången Belgien konstruerades, ungefär som vilken koloni som helst. Det är inte bara på skämt man säger att vore det inte för kungahuset, landslaget i fotboll och religionen så hade landets redan sönderfallit i sina två språkliga beståndsdelar, den franska och dem flamländska.

Man bör tillägga att EU-institutionerna och Nato också håller samman detta land. Det ger landet stora intäkter och många arbetsplatser.

Men partisystemet bygger dels på den språkliga delningen, dels på den politiska. Det finns således ett liberalt parti vardera språkområdet liksom det finns ett socialistiskt. Det främlingsfientliga Vlamske blok som gick fram i förra valet till cirka fem procent i Flandern ( i Antwerpen fick partier en tredjedel av rösterna) väntas gå fram även i detta. Det har ett systerparti som heter Front national i den fransktalande delen av landet, det vill säga Vallonien, som hemsökts av industridöd och arbetslöshet sedan länge. Flandern håller på att ta över ekonomiskt, och kommuner med flamländsk majoritet bevakar hökaktigt språkfrågorna. Ändå har språkfrågan förlorat lite av sin laddning genom att de regionala parlamenten fått ökade befogenheter på bekostnad av det nationella. Övriga partier gör allt för att hålla de båda främlingsfientliga partierna utanför inflytande.

Den regerande regnbågskoalitionen under Guy Verhofstadt har nyligen ombildats sedan de gröna hoppat av efter en tvist om överflygningar, men efter valet lär det bli en ny koalition av något slag mellan liberaler, kristdemokrater och socialdemokrater eller två av dessa partier. Opinionsmätningarna ger inga klara besked, många har inte bestämt sig.

Vad valet handlar om utöver att det måste tillsättas en regering, är svårt att bilda sig en uppfattning om. Det finns inga valslogans. Valaffischerna visar bara porträtt med en uppmaning om att rösta.