Behovet av fördjupning

Det som nu sker i Afghanistan inbjuder till enkla förklaringsmodeller. Likaväl som det finns en islamofobi, en panikrädsla inför islam som religion, så finns det en traditionell, ursäktande och kulturrelativ hållning som fötts ur en vilja att förstå. Tonen i den svenska debatten angavs i viss mån av Ingvar Carlsson och Carl Tham som ser orsakerna till terrorismen i den globala fördelningen av ekonomiska resurser. Amerikanerna skulle, underförstått, ha sig själva att skylla.

Frågan är om billiga svenska klasstereotyper förklarar en verklighet som är så oändligt mycket mer komplicerad. Ingen av terroristerna har såvitt jag kunnat se, argumenterat som Carlsson och Tham. De har inte sagt just någonting alls om sina motiv och sina bevekelsegrunder. Bara om sitt hat.

Kanske är det rentav den djupaste orsaken: personligt hat.

Andra har sett hur terrorismens rötter sträcker sig in i den islamska tankevärlden där medeltida ideal konfronteras med västerländsk,demoraliserande modernitet. Dessa tror att de "tänkare" som ligger bakom våldet känner en förödmjukelse över att gamla islamiska kulturer inte kunnat hävda sig mot det sekulariserade västs kapitalistiska och imperialistiska styrka. Intellektuella (trots att Naipul påstår motsatsen finns de) som fått inblick i den fria världens inneboende styrka kan känna en sorts kränkning över detta. Arten av den kränkningen kan vi kanske inte förstå, bara ana. Överhuvudtaget kan det dröja länge innan vi får en begriplig förklaring. Men en delförklaring kan vara beroendet av väst.

Det sägs nu att motståndet mot USA ökar. Vi kan få det intrycket när vi ser tv-bilderna, men vår ambassadör i Islamabad, Peter Taylor, lät i en ekosändning förstå att protesterna i Pakistan snarare avtagit. Som alltid i krigstider får vi skeva bilder även i medier som normalt är pålitliga eftersom källorna är oklarare än annars.

Till vår felsyn hör att vi på något sätt räknar med att de stora folkmassorna i de islamska länderna skulle ha tillgång till samma information som vi. Det är ju inte alls fallet. De flesta länderna i området är diktaturer eller strängt auktoritära samhällen och har alltid varit det. En egyptisk tidning kan utan att möta protester påstå att israeliska säkerhetstjänsten låg bakom terrorattacken mot WTC. Vilka "sanningar" gäller i mullornas Iran eller Saddams Irak? Är det de styrande eliternas intresse som självmordspiloter ytterst försvarar mot demokrati, "den västerländska livsformen". Det är en felsyn att islams bekännare är en enhet. De utgörs av olika maktgrupper.

För inte säger terroristerna i sina glödgande tv-budskap ett ord om att befria folken från självhärskarna. Talibanernas Afghanistan är värst ifråga om förfall. Universitetet i Kabul som en gång hade 60 procent kvinnliga studerande och anställda finns inte längre, inte heller grundskolor för både pojkar och flickor, sjukhusen är så gott som tomma därför att kvinnor inte får arbeta där. För att inte tala om infrastrukturen som nästan saknas helt. Människor får inte se på tv. Vad har de för uppfattning om omvärlden? Det är inte medeltid, det är stenålder.

Mycket talar för att om den stora mängden människor som lever i islamiska samhällen skulle ha tillgång till en någorlunda korrekt bild av världen så skulle inte heller myllan för terrorism vara så god. En angelägen uppgift är därför att demokratisera dessa länder vars ledare förtrycker sina medborgare, ofta med hjälp av vantolkningar av Koranen. Usla regimer som misslyckats med att förbättra villkoren för medborgarna har drivit många in i religiös fanatism.

Nu har Colin Powell besökt Pakistan för att konfirmera att alliansen med president Musharraf är solid. Powell tycks ha viss insikt om det problematiska som inte är de nuvarande stridshandlingarna utan hur Afghanistans framtid ska gestaltats och vilka som ska göra det. Nordalliansens kompott av krigsherrar och reaktionärer är inte många strån modernare än talibanerna. Powell till och med antyder att moderata talibaner skulle kunna få vara med i en efterkrigsregering som är representativ. Det är ett dåligt besked för landets kvinnor. USA kan inte lämna Afghanistan i samma eländiga tillstånd som det var före kriget. Bara med den skillnaden att det är bombat. Det måste till en ny, progressiv regering som är representativ även för Afghanistans kvinnor. Tyvärr är risken stor att det inte kommer att lyckas och att Afghanistans tragedi fortsätter när hangarfartygen återvänt hem.