Alla är lika, vissa mer än andra

När Tyskland och Frankrike på sin tid krävde en stabilitetspakt med innebörden att inget land fick ha budgetar med större underskott än tre procent, så var det för att få ordning på italienarna och småstaterna, för vilkas ekonomiska lättsinne man hyste stora farhågor.

Nu är det i stället Tyskland och Frankrike som inte mäktar med att leva upp till paktens bestämmelser. I Frankrikes fall har denna oförmåga dessutom förknippats med betydande arrogans. Ingen, allra minst EU-kommissionen, skulle minsann komma och tala om för Frankrike hur de ska sköta sin ekonomi.

I går natt beslutade eurostaternas finansministrar att de båda stora ska slippa de böter som annars utdöms till medlemsländer som inte följer reglerna. Det blev nu bara en hovsam uppmaning till sparsamhet. De som trott att EU skulle bli överstatligt kan känna sig lugnade. När de nationella intressena väger tillräckligt tungt så kör man bara över EU-kommissionen. Makten har talat. Alla är lika i EU men vissa är mer lika än andra, för att tala med Orwell.

Nu frågar sig alla vad som kommer att ske med pakten och efterlydnaden i andra länder. Vad händer med räntan och förtroendet för euron? Stabilitetspakten går troligtvis mot sin upplösning. Ekonomikommissionären Pedro Solbes sa att beslutet strider både mot bokstav och andemening i pakten.

Det här är samtidigt det första tillfället då Sveriges utanförskap bekräftas. De verkliga besluten fattas inte av EU:s finansministrar utan av den inre kretsen i Ekofin. Hade vi varit med i euro-kretsen hade vi dock kunnat förhala beslutet och blivit den 21:a och avgörande rösten för en blockering.

Nu kan följden bli inte bara höjd ränta och svagare euro utan också starkare svensk krona, vilket är hämmande för exporten. Det är inte likgiltigt vad de har för sig där nere i Europa.